Snabbare tillgång än webbläsare!
16 relationer: Bakterier, Bakteriofag, DNA, Eukaryoter, Genetik, Genetisk koppling, Genetisk variation, Homolog rekombination, Kromosom, Ligas, Meios, Mutation, Nukleas, Prokaryoter, Protein, Sexuell förökning.
Bakterier
Bakterier (Bacteria) eller eubakterier (Eubacteria) är encelliga mikroorganismer utan cellkärna och andra membranomslutna organeller; de har dock ribosomer.
Ny!!: Genetisk rekombination och Bakterier · Se mer »
Bakteriofag
Bakteriofag (från "bakterie" och grekiskans phagein som betyder "att äta") eller förkortat "fag" är ett virus som angriper bakterier.
Ny!!: Genetisk rekombination och Bakteriofag · Se mer »
DNA
atomslag och ryggraden hos de båda strängarna är färgad orange. De olika kvävebasernas struktur visas i detalj längst ner till höger. En roterande illustration av en bit av DNA:s dubbelhelix. DNA (förkortning av engelskans deoxyribonucleic acid) eller deoxiribonukleinsyra är det kemiska ämne som bär den genetiska informationen (även kallad arvsmassa eller genom), i samtliga av världens kända organismer (med undantag av RNA-virus).
Ny!!: Genetisk rekombination och DNA · Se mer »
Eukaryoter
Eukaryoter (Eukaryota) är en av de tre domäner som organismer delas in i enligt modern systematik.
Ny!!: Genetisk rekombination och Eukaryoter · Se mer »
Genetik
Illustration av hur ett dominant anlag ärvs. DNA Genetik, ärftlighetslära, är en vetenskap inom biologin som studerar hur egenskaper nedärvs, hur genomet (arvsmassan) är uppbyggt och fungerar, hur förändringar av generna (arvsanlagen) uppstår, samt den biologiska variationen.
Ny!!: Genetisk rekombination och Genetik · Se mer »
Genetisk koppling
Genetisk koppling är tendensen att två eller fler DNA-sekvenser ärvs tillsammans vid sexuell reproduktion, under könscellernas celldelning.
Ny!!: Genetisk rekombination och Genetisk koppling · Se mer »
Genetisk variation
Varianter av majs på kontoret hos den ryska växtgenetikern Nikolaj Vavilov. Genetisk variation, genetisk mångfald, är ett mått på hur genetiskt olika individer inom en population är.
Ny!!: Genetisk rekombination och Genetisk variation · Se mer »
Homolog rekombination
meiosen kan homolog rekombination ge upphov till nya kombinationer av gener. Homolog rekombination är en typ av genetisk rekombination där information mellan två homologa DNA-molekyler utbyts.
Ny!!: Genetisk rekombination och Homolog rekombination · Se mer »
Kromosom
'''Skiss över en eukaryotisk kromosom i metafas'''(1) Kromatid - en av de två identiska delarna av kromosomen(2) Centromer - den punkt där kromatiderna sitter ihop(3) Kort arm, p-arm(4) Lång arm, q-arm mus.''' Här har DNA färgats blått. De tydligt åtskilda kromosomområdena för kromosom 2 (röd) och kromosom 9 (grön) har gjorts synliga med fluorescerande ljus. En kromosom är en struktur i cellen i vilken hela eller delar av genomet (arvsmassan) finns.
Ny!!: Genetisk rekombination och Kromosom · Se mer »
Ligas
Inom biokemi är ett ligas ett enzym som kan katalysera sammanfogningen (ligering) av två stora molekyler genom att bilda en ny kemisk bindning.
Ny!!: Genetisk rekombination och Ligas · Se mer »
Meios
Faserna i meiosen. Meios (grekiska μείωσις, meiosis, ”minskning”, ”avtagande”) eller reduktionsdelning är den celldelning som sker när det bildas könsceller eller sporer.
Ny!!: Genetisk rekombination och Meios · Se mer »
Mutation
tulpan med ett delvis gult kronblad som uppkommit på grund av en mutation i tulpanens gener. Mutationer är förändringar i cellers genetiska material (oftast DNA, ibland RNA).
Ny!!: Genetisk rekombination och Mutation · Se mer »
Nukleas
Stafylokocknukleas Nukleas är en typ av enzymer, vars uppgift är bryta ned en DNA-sträng, en polynukleotid, och som förekommer naturligt i celler i djur, växter och bakterier som försvarsmekanism mot främmande DNA-strängar, men som normalt inte bryter ned värdcellens egen DNA.
Ny!!: Genetisk rekombination och Nukleas · Se mer »
Prokaryoter
Prokaryoter (Prokaryota, Prokaryotae, Procaryota, Procaryotae eller Monera) är en taxonomisk grupp för encelliga organismer som saknar en cellkärna med kärnmembran, dit bland annat bakterier hör.
Ny!!: Genetisk rekombination och Prokaryoter · Se mer »
Protein
Proteinet ''Arginas'' från ''Bacillus Caldovelox''. Proteiner, tidigare ofta äggviteämnen, är organiska ämnen med relativt hög molekylvikt.
Ny!!: Genetisk rekombination och Protein · Se mer »
Sexuell förökning
Två flugor parar sig under flygning. Sexuell förökning eller könlig fortplantning är en livscykel som karakteriseras av växling mellan celler med enkel (haploid) och dubbel (diploid)) kromosomuppsättning. Celler med dubbel kromosomuppsättning kan delas upp i celler med enkel kromosomuppsättning i en process som kallas meios. Två celler med enkel kromosomuppsättning kan därefter förena sig till en cell med dubbel kromosomuppsättning i en process som kallas befruktning. Hos bland annat nästan alla djur och växter finns det två typer av cell med enkel kromosomuppsättning, hanliga hanliga och honliga. De honliga könscellerna kallas äggceller och är stora och orörliga. De hanliga kallas spermier hos djur, och spermatozoider hos växter och är små och rörliga. Nästan alla organismer som är tillräckligt stora för att ses med blotta ögat har sexuell förökning, även om vissa även kan föröka sig asexuellt. Det finns ett flertal olika system för sexuell förökning. Könsceller bildas hos diploida organismer (organismer med dubbel kromosomuppsättning) genom en särskild form av celldelning som benämnes reduktionsdelning eller meios. Den normala kromosomuppsättningen innebär att individen har dubbla upplagor av alla arvsanlag, ärvt från vardera föräldern. I meiosen bildas haploida celler, med enkel kromosomuppsättning. Hos haplonta organismer (organismer med enkel kromosomuppsättning) sker meiosen direkt efter att en zygot har bildats. Könscellerna bildas då direkt från den vuxna individen. Befruktning innebär att den hanliga könscellen för över sitt genetiska innehåll till ägget. Vanligen sker sexuell förökning genom korsbefruktning, vilket innebär att han- och honcell från olika individer smälter samman. Självbefruktning, att en individ kan befrukta sig själv, är ovanligt hos djur men förekommer hos plattmaskar, ledmaskar, och ibland hos daggmaskar. Hos växterna är självbefruktning vanligare, och förekommer bland annat hos en del gräs, korsblommiga växter och blåklockor. Den sexuella förökningen utvecklades senare i evolutionen än den asexuella. Utvecklingen av sexuell förökning är ett viktigt och förbryllande problem i modern evolutionsbiologi. Många grupper av organismer, framför allt de flesta djur och växter, förökar sig sexuellt. Utvecklingen av sexuell förökning innehåller två närstående, men ändå klart olika teman: dess ursprung och dess vidmakthållande. Men eftersom de befintliga hypoteserna om ursprunget är svåra att testa experimentellt, har det mesta av aktuell forskning varit inriktad på vidmakthållandet av sexuell reproduktion. Flera förklaringar har föreslagits av biologer, inklusive William D. Hamilton, Alexej Kondrasjov, George C. Williams, Harris Bernstein, Carol Bernstein, Michael M. Cox, Frederic A. Hopf och Richard E. Michod att förklara hur sexuell förökning vidmakthålls i ett stort antal olika nu levande organismarter. De första fossila bevisen på organismer som reproducerade sig sexuellt är på eukaryoter för någonting mellan 1,2 och 1 miljarder år sedan. Dess fördel framför asexuell förökning är möjligheten till korsbefruktning, som ger upphov till individer som är genetiskt olika föräldraorganismerna. Detta ger en större genetisk mångfald, och tillåter arter att förändras snabbare än enbart genom mutationer. Avkommans genuppsättning skiljer sig från föräldraorganismen, eftersom dessa slumpmässigt donerar halva sitt genom till var och en av könscellerna, genom en process som kallas meios. Dessa könsceller med halv genuppsättning möts sedan och smälts samman, för att producera en ny individ med en helt ny genuppsättning.
Ny!!: Genetisk rekombination och Sexuell förökning · Se mer »
