Snabbare tillgång än webbläsare!
33 relationer: Adolf Ivar Arwidsson, Angantyr, Arvid August Afzelius, Åke Ohlmarks, Ballad, Björn Collinder, Dialog, Emendation, Erik Gustaf Geijer, Freja, Galder, Groa, Hávamál, Hjalmar Falk (filolog), Hyndla, Hyndlas sång, Jordfast sten, Ljodahattr, Menglöd, Monolog, Nekromant, Oden, Poetiska Eddan, Sången om Fjölsvinn, Sången om Skirner, Sophus Bugge, Svend Grundtvig, Svipdag, Svipdags sång, Teaterpjäs, Unge Svedendal, Völva, 1200-talet.
Adolf Ivar Arwidsson
Adolf Iwar Arwidsson, född 7 augusti 1791 i Padasjoki, Finland, död 21 juni 1858 i Viborg, Finland, var en finländsk författare, publicist, politiker och historiker, verksam i Sverige senare delen av sitt liv.
Ny!!: Groas trollsång och Adolf Ivar Arwidsson · Se mer »
Angantyr
Angantyrs gravröse i Grötlingbo socken, Gotland Angantyr är namn på kämpar och kungar i den isländska sagalitteraturen.
Ny!!: Groas trollsång och Angantyr · Se mer »
Arvid August Afzelius
Arvid August Afzelius, född 6 maj 1785, död 25 september 1871, var en svensk präst, psalmförfattare och folklivsforskare.
Ny!!: Groas trollsång och Arvid August Afzelius · Se mer »
Åke Ohlmarks
Åke Joel Ohlmarks, född 3 juni 1911 i Kristianstad, död 6 juni 1984 i Crist di Niardo i Brescia i Italien, var en svensk religionshistoriker, författare och översättare.
Ny!!: Groas trollsång och Åke Ohlmarks · Se mer »
Ballad
Maria Wiik, "Ballad" (1898). Ballad är en medeltida dansvisa med omkväde, vanligen av berättande karaktär.
Ny!!: Groas trollsång och Ballad · Se mer »
Björn Collinder
Erik Alfred Torbjörn "Björn" Collinder,Svensk uppslagsbok, Malmö 1931 född 22 juli 1894 i Sundsvall, död 20 maj 1983 i Wien, var en svensk lingvist och professor i finsk-ugriska språk vid Uppsala universitet 1933–1961.
Ny!!: Groas trollsång och Björn Collinder · Se mer »
Dialog
ramlös Dialog kommer från grekiskan och betyder 'genom samtal'.
Ny!!: Groas trollsång och Dialog · Se mer »
Emendation
Emendation (lat. emendo "rätta", "förbättra") är en textkritisk term för en eller flera ändringar i en text för att uppnå större överensstämmelse med den ursprungliga texten.
Ny!!: Groas trollsång och Emendation · Se mer »
Erik Gustaf Geijer
Erik Gustaf Geijer, född 12 januari 1783 på Ransäters bruk i Värmland, död 23 april 1847 i Stockholm, var en svensk författare, frimurare, poet, filosof, historiker och tonsättare.
Ny!!: Groas trollsång och Erik Gustaf Geijer · Se mer »
Freja
smycket Brisingamén till Freja. Målning av Nils Blommér från 1845. Freja (eller Fröja, hämtad 12 augusti 2008; ibland även Freyja på isländska och fornnordiska; Fröa i Svenska dialekter och Froya på färöiska) var en framträdande gudinna i nordisk mytologi.
Ny!!: Groas trollsång och Freja · Se mer »
Galder
---- Galder (fornisländska galdr, besläktat med fornengelska gealdor; fornhögtyska galdar eller galstar) kallades under fornnordisk tid en trollsång som bland annat hörde till sejden, som oftast sjöngs av kvinnor.
Ny!!: Groas trollsång och Galder · Se mer »
Groa
Groa (Gróa) var i nordisk mytologi en völva som var gift med Aurvandil den djärve.
Ny!!: Groas trollsång och Groa · Se mer »
Hávamál
"Främlingen vid dörren" (1908) av W.G. Collingwood. Hávamál, ’den höges (Odens) sång’, är en av dikterna i ''Den poetiska Eddan''.
Ny!!: Groas trollsång och Hávamál · Se mer »
Hjalmar Falk (filolog)
Hjalmar Sejersted Falk, född den 2 april 1859 i Vangs socken, död den 2 november 1928, var en norsk språkforskare.
Ny!!: Groas trollsång och Hjalmar Falk (filolog) · Se mer »
Hyndla
Hyndla är i nordisk mytologi en jättinna eller völva som är omnämnd i Hyndluljóð (Hyndlas sång) i den poetiska Eddan.
Ny!!: Groas trollsång och Hyndla · Se mer »
Hyndlas sång
Freja väcker Hyndla. Illustration av W. G. Collingwood 1908. "Ottars förfäder" Illustration av W. G. Collingwood 1908. Hyndlas sång, fornvästnordiska Hyndluljóð, är en fornnordisk dikt som brukar ingå i den poetiska Eddan.
Ny!!: Groas trollsång och Hyndlas sång · Se mer »
Jordfast sten
Jordfast sten spelade en viss roll i den folkliga magin och i folkmedicinen.
Ny!!: Groas trollsång och Jordfast sten · Se mer »
Ljodahattr
Versmåttet ljodahattr, egentligen ljóðaháttr (fornisländska), där varje strof består av sex versrader.
Ny!!: Groas trollsång och Ljodahattr · Se mer »
Menglöd
Menglöd i kretsen av sina nio tärnor – en av dem är Eir. Bild av Lorenz Frølich, 1893. Menglöd (Menglǫð: "den som gläds åt smycken") är en gudinna, som enligt eddadikten Fjölsvinnsmál sitter trånande i sin borg på berget Lyfjaberg ("Läkedomsberget") och väntar på guden Svipdag (Svipdagr: "plötsligt gryende dag"Simek (2007), sid 307.). Hon har aldrig träffat honom, men vet att han är förutbestämd att bli hennes make.
Ny!!: Groas trollsång och Menglöd · Se mer »
Monolog
Ett videoklipp där en skådespelare övar upp sig med monologer under covid-19-pandemin. Monolog är ett samtal eller tal där en person enbart talar till sig själv.
Ny!!: Groas trollsång och Monolog · Se mer »
Nekromant
En nekromant (vardaglig form: nekromantiker) är någon som ägnar sig åt nekromanti (från grekiska νεκρομαντεία nekromanteia, ’dödssiande’, sammansatt av nekrós ("död") och manteía ("spådom", "förutsägelse"). Det var ursprungligen en schaman eller andebesvärjare som söker kontakt med de dödas andar för att få kunskap om framtiden eller något annat som endast de döda antas känna till. På engelska blev necromancer en synonym för en ondskefull trollkarl, varifrån ordet har kommit in i fantasylitteraturen, där nekromanter ofta förekommer och är magiker som styr och behärskar den döda vävnadens användningsområden. Nekromanti är känt från hela jorden i alla möjliga former. I det forntida Egypten med dess rikt utvecklade dödskult spelade nekromantin en underordnad roll, då man ansåg att det fanns oöverstigligt motsatsförhållande mellan levande och döda. Hos de semitiska folken stod däremot nekromantin högt. Ett känt exempel från Bibeln är när Saul besöker andebesvärjerskan i Endor, som för kungen frambesvärjer den döde Samuels ande. Den initierade nekromantin stod dock högst i Grekland, där den under hellenistisk tid utvecklades till en av ett fåtal behärskad lärdomsgren. Den sammanblandades här med den redan i Babylonien efter astrologiska principer bedrivna demonbesvärjelsen, vilken senare komma att utgöra ett viktigt drag i medeltidens lärda svartkonst, som i sin tur fick inflytande på senare tiders folkliga nekromantin, bland annat i fråga om den på marken eller kyrkgolvet uppritade cirkeln med planettecknen eller namnen i treenigheten, inom vilken nekromantikern ansågs oåtkomlig för den makt han frambesvärjde. Hos olika europeiska folk var dödskulten i äldre tid knuten till bestämda årsfester, och nekromantin har ofta förlagts till dessa. Hos keltiska folk var den annat förlagd till hösten, vilket påverkade uppkomsten av Alla helgons dag. Hos finsk-ugriska och slaviska folk pågick kyrkogårdsfesterna vissa dagar på våren, och hos germanska folk var julen den tid då de döda ansågs kunna besöka de levandes värld. Själve Oden är en nekromant (och julens specielle gud) och berättar i "Hávamál" om en runbesvärjelse som låter honom tala med de döda. I "Balders Drömmar" rider Oden till Hel där han manar fram en död völva för att få information om framtiden och enligt Snorre Sturlasson ska Oden ha kallats "Draugadróttinn": De Odödas Härskare. Bland de många metoder för nekromanti som förekommit i svensk folktro finns att koka en, på kyrkogården framgrävd, dödskalle i gröt, varvid man ansett sig kunna kalla den döde till sig. Gustaf von Düben beskrev i Om Lappland och lapparne 1873 hur andetalare kommunicerar med de döda medan en nåjd samtidigt trummar på sin trumma. Även i småländsk folktro omtalas på 1800-talet hur man använde en trumma för att söka kontakt med de dödas andar. Även Emanuel Swedenborg kan betraktas som nekromantiker. För modernare försök att kommunicera med de döda brukar i stället begreppet spiritism användas. Från början anses det vara en form av spådom, genom vilken de döda kontaktas för att ge svar. Mycket likt de medium och synska personer man lätt ser i TV-serier även nu. Det finns även de som trots sin fromma kristna tro har sett eller åtminstone säger att de har sett nekromanter utföra sina ritualer. Bland dessa är då likvakan en vanlig företeelse. Då gräver nekromanten upp ett flertal döda kroppar och med hjälp av besvärjelser väcker de denna till liv. Nekromanter förekommer ofta i vissa typer av rollspel och filmer. Ordet nekromant används i allmänhet ej längre i svenska språket.
Ny!!: Groas trollsång och Nekromant · Se mer »
Oden
Odens ritt in i Valhall på Sleipner, från Tjängvidestenen funnen i Alskogs socken på Gotland. Del av hjälm, tunn, pressad bronsplåt från vendeltiden. Funnen i Vendel. Figuren har tolkats som Oden på Sleipner beväpnad med spjutet Gungner samt korparna Hugin och Munin. Oden eller Odin (fornnordiska Óðinn, fornengelska Wōden, fornsaxiska UUôden, fornhögtyska: Uuodan, av urgermanskans *Wōðanaz) är en högtstående gudom eller överstegud inom asatron och nordisk mytologi, bland annat omnämnd som "allfadern för människor och gudar" och "den enögde allfadern som offrat sitt öga i Mimers brunn, för att kunna se allt som händer i världen".
Ny!!: Groas trollsång och Oden · Se mer »
Poetiska Eddan
Den poetiska Eddan är en samling nordiska kväden och verser med gudomliga och mytologiska motiv.
Ny!!: Groas trollsång och Poetiska Eddan · Se mer »
Sången om Fjölsvinn
Menglöd. Illustration av Jenny Nyström, 1893. Sången om Fjölsvinn (Fjölsvinnsmál) är sannolikt det yngsta av den poetiska Eddans kväden, med en trolig tillkomsttid under sent 1200-tal.
Ny!!: Groas trollsång och Sången om Fjölsvinn · Se mer »
Sången om Skirner
Sången om Skirner (isländska: Skírnismál, ungefär "Skirners tal") är ett av den poetiska Eddans kväden.
Ny!!: Groas trollsång och Sången om Skirner · Se mer »
Sophus Bugge
Elseus Sophus Bugge, född 5 januari 1833 i Larvik, Norge, död 8 juli 1907 på Tonset, var norsk språk- och litteraturforskare och folklorist.
Ny!!: Groas trollsång och Sophus Bugge · Se mer »
Svend Grundtvig
Svend Hersleb Grundtvig, född 9 september 1824 i Köpenhamn, död 14 juli 1883, var dansk litteratur- och folkminnesforskare samt filolog.
Ny!!: Groas trollsång och Svend Grundtvig · Se mer »
Svipdag
Svipdag är en hjälte i nordisk mytologi.
Ny!!: Groas trollsång och Svipdag · Se mer »
Svipdags sång
Svipdagsmál (Svipdags sång) är det namn som Sophus Bugge år 1860 gav som huvudtitel på de båda eddasångerna Grógaldr (Groas trollsång) och Fjölsvinnsmál (Sången om Fjölsvinn),Sophus Bugge (1860), i Forhandlinger i Videnskabs-Selskabet i Christiania.
Ny!!: Groas trollsång och Svipdags sång · Se mer »
Teaterpjäs
Teatermasker, romersk mosaik från 100-talet e.Kr. Teaterpjäs, teaterstycke, drama eller skådespel är en form av litteratur som företrädesvis består av dialog mellan rollfigurer, som kan framföras exempelvis i en teaterlokal, genom TV eller ljudradio (hörspel).
Ny!!: Groas trollsång och Teaterpjäs · Se mer »
Unge Svedendal
Unge Svedendal (klassifikation: SMB 18, TSB A 45) är en naturmytisk balladtyp som finns upptecknad i Sveriges Medeltida Ballader i två er, en från 1690-talet och en från 1810-talet; den senare med melodi.
Ny!!: Groas trollsång och Unge Svedendal · Se mer »
Völva
Fynd från en Völvas grav i Köpingsvik på Öland. Här syns en 82 cm lång järntrollstav med bronsdetaljer, och en unik modell av ett hus i toppen. Här syns också en bägare från Persien eller Centralasien, och en västeuropeisk bronsskål. Völvan hade, klädd i björnskinn, begravts i en båtgrav med både människo- och djuroffer. Fynden visas på Historiska museet i Stockholm. En völva eller vala (fornisländska: vǫlva, av vǫlr, stav, trollstav) är i nordisk mytologi en spåkvinna (shaman), som i trans uppnår kontakt med andevärlden.
Ny!!: Groas trollsång och Völva · Se mer »
1200-talet
T-O-typ med jorden inskriven i en cirkel av vatten, floden Oceanus. Medelhavet, Nilen och Don formar ett T eller ett Y. Den övre halvan av cirkeln är Asien, till vänster nedtill ligger Europa och till högrer ligger Afrika. T-O-kartorna var i Europa vid denna tid den vanligaste återgivningen av världen. Man får se dessa kartor som gestaltningar av en världsbild; Jesus omfattar jorden, ansiktet upptill, fötterna nederst och händerna på sidorna. Paradiset ligger i öster, det vill säga upptill, här illustrerat med Adam och Eva. Jerusalem ligger i jordens mitt. Denna karta, kallad Ebstorfers världskarta, är gjord vid seklets slut.
Ny!!: Groas trollsång och 1200-talet · Se mer »
