221 relationer: Adam av Bremen, Albert Ulrik Bååth, Anne Holtsmark, Asar, Asatro, Asgård, Ask och Embla, Audhumbla, Åska, Balder, Beck (ämne), Beda venerabilis, Bengt Erland Fogelberg, Beowulf, Bifrost, Bor (mytologi), Brage, Brisingasmycket, Burchard av Worms, Bure (nordisk mytologi), Carl Michael Bellman, Codex Regius, Dvärg (mytologi), Ebbe Schön, Egil Skallagrimsson, Eilífr Guðrúnarson, Eld, Engelska, England, Enhärjar, Etter, Fenrisulven, Fimbulvinter, Finsk mytologi, Finsk-ugrisk mytologi, Flatöboken, Flod, Folktro, Folkvisa, Fornaldarsagor, Fornnordisk poesi, Fornnordisk religion, Frej, Freja, Frigg, Fruktbarhetsgud, Galder, Garm (mytologi), Germaner, Germania (bok), ..., Germansk religion, Gesta Danorum, Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum, Gimle, Ginnungagap, Gjallarhornet, Gregorius av Tours, Grekiska, Gudinna, Guld, Hamn (mytologi), Hate, Hav, Härn, Håkon Sigurdsson, Höder, Höner, Höstlång, Heimdall, Hel (gudinna), Helheim, Hercules (romersk mytologi), Horagalles, Huldra, Huvud, Isis, Island, Isländska, Ivaldesönerna, Jätte, Jenny Nyström, Johanne Hildebrandt, John Bauer, Jordanes, Julius Caesar, Jupiter (gud), Kenning, Kult (religion), Lade, Langobarder, Lista över gestalter i nordisk mytologi, Liv och Livtrasir, Lodur, Loke, Magne, Mara (nordisk mytologi), Mars (mytologi), Månen, Mårten Eskil Winge, Mercurius, Merseburgbesvärjelserna, Midgårdsormen, Mil, Mimer, Mimers brunn, Mjölner, Mode (mytologi), Myling, Myt, Nagel, Nagelfar, Nastrand, Nationalromantik, Naturande, Naturreligion, Näcken, Nåjd, Nerthus, Nicolai Abildgaard, Nidafjällen, Nidhögg, Nils Blommér, Njord, Norden, Nordmän, Oden, Odens jakt, Onsdag, Ormar, Ortnamnsforskning, Paulus Diaconus, Poetiska Eddan, Prokopios, Ragnarök, Rå (folktro), Regin, Religion, Richard Wagner, Rimbert, Rimtursar, Rind, Runsten, Rygg, Rym, Sagan om Valhalla, Saxo Grammaticus, Sången om Skirner, Schamanism, Sejd, Sindre, Skade, Skoll, Slavisk mytologi, Släktträd, Sleipner, Snorre Sturlasson, Snorres Edda, Solen, Storm, Surt, Svadilfare, Svear, Sveber, Sverige, Tacitus, Thórsdrápa, Thietmar av Merseburg, Thule (mytologi), Tisdag, Tjodolf av Hvin, Tomte, Tor, Torgerd och Irpa, Torsdag, Träd, Troja, Troll, Tyska, Tyskland, Ull (mytologi), Uppland, Uppsala tempel, Valans spådom, Valhall (tecknad serie), Valhallavägen, Valkyria, Västergötland, Västgöta-Bengtsson, Ve, Venus (gudinna), Verdandi (organisation), Vergelmer, Vidar, Vigrid, Vikingatiden, Viktor Rydberg, Vile, Vind, Vita Anskarii, Vulcanus, Yggdrasil, Ymer, Ymer (isbrytare), Ynglingasagan, Zeus, 1200-talet, 1830, 1844, 1845, 1872, 1886, 1887, 1900-talet, 2002, 2003, 2004, 500-talet, 800-talet, 900-talet, 934, 98. Förläng index (171 mer) »
Adam av Bremen
Adam av Bremen (ty. Adam von Bremen, lat. Adamus Bremensis), död före 1095, var en författare och historiker verksam på 1000-talet i Bremen.
Ny!!: Nordisk mytologi och Adam av Bremen · Se mer »
Albert Ulrik Bååth
Östra kyrkogården i Göteborg. Vänner reste vården. Albert Ulrik Bååth (ofta A.U. Bååth), född den 13 juli 1853 i Malmö, död den 2 augusti 1912 i Göteborg, var en svensk poet, museiman och docent i fornnordisk litteratur.
Ny!!: Nordisk mytologi och Albert Ulrik Bååth · Se mer »
Anne Holtsmark
Anne Elisabeth Holtsmark, född 21 juni 1896 i Kristiania, död 19 maj 1974 i Oslo, var en norsk filolog och språkforskare.
Ny!!: Nordisk mytologi och Anne Holtsmark · Se mer »
Asar
Asar (fornvästnordiska æsir, singularis maskulinum áss) är ett av tre gudasläkten i nordisk mytologi, där de övriga är vaner och alver.
Ny!!: Nordisk mytologi och Asar · Se mer »
Asatro
Asatro är en modern beteckning på de religiösa traditioner och seder som utövades av invånarna i Skandinavien från folkvandringstiden och under vikingatiden fram till religionsskiftet.
Ny!!: Nordisk mytologi och Asatro · Se mer »
Asgård
Iduns återkomst till Asgård Asgård (fornisl. Ásgarðr, svenska dialekter Åsgård. Äldre stavning, Asgard/Asgarth), är asarnas hemvist i nordisk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Asgård · Se mer »
Ask och Embla
Ask och Embla. Skulptur av Stig Blomberg 1948 i Sölvesborg Ask var den förste mannen och Embla den första kvinnan i nordisk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Ask och Embla · Se mer »
Audhumbla
Bure ur stenen och fyra åar av mjölk flyter från hennes spenar. Illustration från ett isländskt 1700-talsmanuskript (SÁM 66). Audhumbla, även Audumla och Ödhumla, är i nordisk mytologi namnet på en mytisk urko.
Ny!!: Nordisk mytologi och Audhumbla · Se mer »
Åska
En blixtkanal kan vara mellan 2 och 20 cm i diameter. Åskväder i Garajau på Madeira. Lyssna på regn och åska. Åska (ålderdomligt även tordön, fornnordiska: þordyn) är elektriska urladdningar i jordens atmosfär som yttrar sig i ett uppflammande av ljus (blixt) och ett skarpt eller mullrande ljud (åskknallar, åskdunder, åskmuller).
Ny!!: Nordisk mytologi och Åska · Se mer »
Balder
Balder. Balder (fornnorska/fornisländska Baldr, isländska Baldur), vilket betyder "den lysande" eller "herren", är en gud i nordisk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Balder · Se mer »
Beck (ämne)
Trögt droppande beck. Beck är en mycket trögflytande vätska.
Ny!!: Nordisk mytologi och Beck (ämne) · Se mer »
Beda venerabilis
Beda venerabilis (latin, Beda den vördnadsvärde), född omkring 672, död 26 maj 735 i Jarrow i Northumberland, var en anglosaxisk munk, främst aktiv i Northumberland.
Ny!!: Nordisk mytologi och Beda venerabilis · Se mer »
Bengt Erland Fogelberg
Östra kyrkogården i Göteborg. Den invigdes 15 oktober 1862 av domprosten Peter Wieselgren.''Anteckningar ur rådman Eric Cederbourgs beskrifning öfver Götheborg, utgifven år 1739 jemte bihang, innehållande upplysningar dertill samt kronologisk förteckning'', Henning Gustaf Hemning, Göteborg 1864, s. 143. Bengt Erland Fogelberg, även Benedict Fogelberg, född 8 augusti 1786 på Drottninggatan 48 i Göteborg, död 22 december 1854 i Trieste i Österrikiska kustlandet (numera Italien), var en svensk skulptör.
Ny!!: Nordisk mytologi och Bengt Erland Fogelberg · Se mer »
Beowulf
Första sidan av handskriften. Beowulfkvädet (Engelska Beowulf, uttal: /ˈbeɪəwʊlf/) är ett elegiskt, heroiskt epos, skriven på fornengelska, som utspelar sig i södra Skandinavien under folkvandringstiden.
Ny!!: Nordisk mytologi och Beowulf · Se mer »
Bifrost
En regnbåge, den som ansågs vara vägen till gudarnas boning. Bifrost (uttal biv-råst, kognat med en icke belagd svensk form *Bävrast; "den bävande rasten" d v s "den darrande vägen", eller bilröst "den flammande rasten/vägen") är i nordisk mytologi en bro som leder från jorden till himlen och slutar i Asgård där guden Heimdall bor.
Ny!!: Nordisk mytologi och Bifrost · Se mer »
Bor (mytologi)
Bor eller Burr (fornnordiska: Borr, Burr) är en urtidsvarelse i nordisk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Bor (mytologi) · Se mer »
Brage
Brage, (isl: Bragi, "den förträfflige") är skaldekonstens gud i nordisk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Brage · Se mer »
Brisingasmycket
Brisingasmycket, eller Brisingamen (fornnordiska brisinga.
Ny!!: Nordisk mytologi och Brisingasmycket · Se mer »
Burchard av Worms
Staty föreställande Burchard av Worms, St Peter katedralen, Worms domkyrka Burchard av Worms, född omkring 950, död 20 augusti 1025, var en tysk, romersk-katolsk biskop, teolog och kanonist.
Ny!!: Nordisk mytologi och Burchard av Worms · Se mer »
Bure (nordisk mytologi)
Bure (fornnordiska: Búri eller Buri) var ett urtidsväsen i nordisk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Bure (nordisk mytologi) · Se mer »
Carl Michael Bellman
Carl Michael Bellman, född 4 februari 1740 (enl. g.s.) i Stockholm, död 11 februari 1795 i Stockholm, var en svensk skald.
Ny!!: Nordisk mytologi och Carl Michael Bellman · Se mer »
Codex Regius
Uppslag ur Codex Regius med eddadikter Codex Regius (”den kungliga boken”, GKS 2365 4to) är en medeltida, isländsk handskrift från omkring 1270 av okända författare.
Ny!!: Nordisk mytologi och Codex Regius · Se mer »
Dvärg (mytologi)
Dvärgen Regin i nordisk mytologi. Illustration av Arthur Rackham. Dvärgar (fornnordiska: dvergar, singular dvergr) var i nordisk mytologi små satta väsen av gammalt virke som bodde under stenar och klippor, och som antogs representera de hemlighetsfullt och stilla verkande naturkrafterna i jordens inre.
Ny!!: Nordisk mytologi och Dvärg (mytologi) · Se mer »
Ebbe Schön
Ebbe Schön välkomnar våren på Valborgsmässoafton på Skansen, Stockholm 30 april 2013. Ebbe Verner Schön, född 13 december 1929 i Brastads församling i Göteborgs och Bohus län, död 4 augusti 2022 i Katarina distrikt i Stockholm, var en svensk litteraturvetare, folklivsforskare och författare.
Ny!!: Nordisk mytologi och Ebbe Schön · Se mer »
Egil Skallagrimsson
Egil i en nedteckning av ''Egils saga'' från 1600-talet. Egil Skallagrimsson (isländska Egill Skallagrímsson) (ca 900-992) var en isländsk skald, krigare och hövding.
Ny!!: Nordisk mytologi och Egil Skallagrimsson · Se mer »
Eilífr Guðrúnarson
Eilif Gudrunsson (Eilífr Goðrúnarson även stavat Guðrúnarson) var en isländsk skald verksam under 900-talets sista år och kring tusenårsskiftet.
Ny!!: Nordisk mytologi och Eilífr Guðrúnarson · Se mer »
Eld
Eld. Börjar matoljan brinna kan man enkelt kväva elden med ett kastrullock, försöker man släcka den med vatten blir det lätt som på bilden. Matoljan håller en hög temperatur, vatten sjunker ner i oljan och blir ånga och sprider snabbt brinnande olja. På bilden ser man behållaren med ungefär en liter olja som brandmannen häller cirka en liter vatten på. Eld är det fenomen som uppstår när en gas genomgår en koncentrationsstyrd, exoterm, kemisk reaktion som inbegriper oxidation (förbränning) av ett brännbart ämne, i tekniska sammanhang benämnt bränsle.
Ny!!: Nordisk mytologi och Eld · Se mer »
Engelska
Engelska (English) är ett västgermanskt språk, dock starkt påverkat av bland annat franska och latin.
Ny!!: Nordisk mytologi och Engelska · Se mer »
England
England är Storbritanniens folkrikaste riksdel.
Ny!!: Nordisk mytologi och England · Se mer »
Enhärjar
Enhärjar (fornnordiska: einherjar) var i nordisk mytologi de hjältar som faller i strid.
Ny!!: Nordisk mytologi och Enhärjar · Se mer »
Etter
Etter är ett annat namn för giftig vätska.
Ny!!: Nordisk mytologi och Etter · Se mer »
Fenrisulven
Fenrir (ungefär ”den som döljer sig i myren”) eller Fenrisulven ("myrulven") är ett ondskefullt väsen i vargskepnad i fornnordisk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Fenrisulven · Se mer »
Fimbulvinter
Fimbulvintern (av fornnordiska fimbulvetr.
Ny!!: Nordisk mytologi och Fimbulvinter · Se mer »
Finsk mytologi
R.W Ekman: ''Väinämöinen'' Finsk mytologi har överlevt som en muntlig tradition en god bit in på 1700-talet.
Ny!!: Nordisk mytologi och Finsk mytologi · Se mer »
Finsk-ugrisk mytologi
Finsk-ugrisk mytologi går tillbaka på den ugriska grundmyten som är berättelsen om de hunniska och ungerska folkstammarnas tillkomst.
Ny!!: Nordisk mytologi och Finsk-ugrisk mytologi · Se mer »
Flatöboken
Harald Hårfager mottar kungariket ur sin fars hand. Bild ur Flatöboken. Flatöboken (isländska Flateyjarbók) är en isländsk skrift från omkring 1387 - 1394 med ett tillägg i slutet av 1400-talet.
Ny!!: Nordisk mytologi och Flatöboken · Se mer »
Flod
Seine, Claude Monet, 1897 Floden Rhen. alt.
Ny!!: Nordisk mytologi och Flod · Se mer »
Folktro
Spring Heeled Jack är en figur i brittisk folktro. Folktro är ett samlingsnamn på folkliga trosuppfattningar inom ett geografiskt område med en begränsad etnicitet.
Ny!!: Nordisk mytologi och Folktro · Se mer »
Folkvisa
Folkvisa är en visa eller sång av anonym eller okänd upphovsman som inte föreligger i någon auktoriserad ursprunglig form utan i ett antal varianter, uppkomna genom muntlig tradering.
Ny!!: Nordisk mytologi och Folkvisa · Se mer »
Fornaldarsagor
Fornaldarsagor (isl. Fornaldarsögur, ungefär 'forntidssagor') är en fornnordisk sagogenre som berättar om hjältar och kungar från folkvandringstid, vendeltid och äldre vikingatid.
Ny!!: Nordisk mytologi och Fornaldarsagor · Se mer »
Fornnordisk poesi
På Karlevistenen finns en fornnordisk dikt på drottkvätt, "det höviska versmåttet". Stenen är rest till minne av en vikingahövding. Fornnordisk poesi omfattar en rad versformer skrivna på fornnordiska.
Ny!!: Nordisk mytologi och Fornnordisk poesi · Se mer »
Fornnordisk religion
Solvagnen från Trundholm. Fornnordisk religion samlande benämning på de religionsformer under förkristen tid i Norden som det finns belägg för i arkeologiskt och skriftligt material.
Ny!!: Nordisk mytologi och Fornnordisk religion · Se mer »
Frej
Statyett med tydlig fallos som anses föreställa Frej ("Rällinge-statyetten"). Daterad till 1000-talet, funnen i Rällinge i Sverige. Frej, Frö, hämtad 12 augusti 2008 eller Frey (isländska. Freyr, fornsvenska Frø) är en fruktbarhetsgud i nordisk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Frej · Se mer »
Freja
smycket Brisingamén till Freja. Målning av Nils Blommér från 1845. Freja (eller Fröja, hämtad 12 augusti 2008; ibland även Freyja på isländska och fornnordiska; Fröa i Svenska dialekter och Froya på färöiska) var en framträdande gudinna i nordisk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Freja · Se mer »
Frigg
Frigg avbildad som en av de främsta gudarna tillsammans med Tor och Oden i Olaus Magnus ''Historia om de nordiska folken''. Frigg, eller Frigga ("den älskade"), är i nordisk mytologi gudarnas drottning och Asgårds härskarinna.
Ny!!: Nordisk mytologi och Frigg · Se mer »
Fruktbarhetsgud
Priapos. Freja. Illustration till Wagners ''Rhenguldet'' av Arthur Rackham från 1910. Fruktbarhetsgudar är inom olika polyteistiska mytologier och religioner begreppet för gudomar som associeras med alstring av nytt liv, såväl naturens frodighet som jordbrukens skördar och människors fertilitet.
Ny!!: Nordisk mytologi och Fruktbarhetsgud · Se mer »
Galder
---- Galder (fornisländska galdr, besläktat med fornengelska gealdor; fornhögtyska galdar eller galstar) kallades under fornnordisk tid en trollsång som bland annat hörde till sejden, som oftast sjöngs av kvinnor.
Ny!!: Nordisk mytologi och Galder · Se mer »
Garm (mytologi)
Hel med hunden Garm. Garm (norröna Garmr) är i Vǫluspá en hund eller varg som står bunden vid Gnipahålan, och vars skällande förebådar Ragnarök.
Ny!!: Nordisk mytologi och Garm (mytologi) · Se mer »
Germaner
Germaner är en ursprungligen romersk beteckning på människor i Nordeuropa.
Ny!!: Nordisk mytologi och Germaner · Se mer »
Germania (bok)
Germania är en skrift av Publius Cornelius Tacitus omkring år 98, som beskrev befolkningen i Germanien.
Ny!!: Nordisk mytologi och Germania (bok) · Se mer »
Germansk religion
Germansk religion är den förkristna religion som primärt traderades från släkte till släkte hos germanska folk i framförallt Västeuropa under järnåldern fram till medeltiden.
Ny!!: Nordisk mytologi och Germansk religion · Se mer »
Gesta Danorum
Gesta Danorum eller Danernas bedrifter är ett verk från omkring 1200 av den medeltida danske skriftställaren och historikern Saxo Grammaticus (Saxe den lärde) som handlar om Danmarks historia.
Ny!!: Nordisk mytologi och Gesta Danorum · Se mer »
Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum
Handskrivet uttdrag ur ''Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum''. Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum (Historia om Hamburgs stifts biskopar) är ett verk skrivet av Adam av Bremen till försvar för ärkebiskop Adalberts politiska insats efter hans tid som den ledande i kung Henrik IV:s förmyndarregering åren 1063–1066.
Ny!!: Nordisk mytologi och Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum · Se mer »
Gimle
Gimle (norröna Gimlé) är i nordisk mytologi de sälla människornas boning efter Ragnarök.
Ny!!: Nordisk mytologi och Gimle · Se mer »
Ginnungagap
''Ymer diar Audhumbla'' i Ginnungagap (Nikolai Abraham Abildgaard). I nordisk mytologi representerar Ginnungagap (”den magiska avgrunden") den ursprungliga intighet ur vilket allting senare föddes.
Ny!!: Nordisk mytologi och Ginnungagap · Se mer »
Gjallarhornet
Heimdall blåser i Gjallarhornet i denna illustration i ett isländskt 1700-tals-manuskript. Gjallarhornet eller Gjallarhorn ("det återskallande hornet"), eller Gällehornet ("det "högt ljudande hornet" - jämför svenskans "gäll" & engelskans "yell"), är i nordisk mytologi det horn som asaguden Heimdall blåser i för att varna asarna om Ragnarök då jättarna närmar sig Asgård över Bifrost, bron mellan Asgård och Midgård.
Ny!!: Nordisk mytologi och Gjallarhornet · Se mer »
Gregorius av Tours
Gregorius och Salve inför kung Chilperik I. Illuminerad handskrift, ''Grandes Chroniques de France de Charles V.'' Gregorius av Tours (egentligen Georgius Florentius), född 538 eller 539 i Clermont-Ferrand, död 17 november 593 eller 594, var en gallo-romersk historiker och biskop av Tours.
Ny!!: Nordisk mytologi och Gregorius av Tours · Se mer »
Grekiska
Områden där modern grekiska talas. Mörkblått anger där språket är ett officiellt språk. Grekiska (klassisk grekiska: ἑλληνική, hellēnikḗ; nygrekiska: ελληνικά, elliniká) utgör en egen gren av de indoeuropeiska språken.
Ny!!: Nordisk mytologi och Grekiska · Se mer »
Gudinna
Fornegyptiska modersgudinnan Isis Ceres, romerska skördesgudinnan Gudinna är en benämning för de många kvinnliga gudomarna i både antika och moderna polyteistiska religioner.
Ny!!: Nordisk mytologi och Gudinna · Se mer »
Guld
Guld (latin: aurum) är ett grundämne och mineral, med den kemiska beteckningen Au och atomnummer 79.
Ny!!: Nordisk mytologi och Guld · Se mer »
Hamn (mytologi)
En hamn eller ham är i nordisk mytologi en gestalt som själen, huge, kunde uppenbara sig i under en dröm eller i en extas lämnade kroppen.
Ny!!: Nordisk mytologi och Hamn (mytologi) · Se mer »
Hate
Hate (fvn ”han som hatar”, ”fiende”) Hróðvitnisson (”son till den stolte ulven”, d.v.s. Fenrisulvens son) är en jättelik varg i nordisk mytologi som tillsammans med sin bror Skoll förföljer Sól (”Sol”) och Máni (”Måne”).
Ny!!: Nordisk mytologi och Hate · Se mer »
Hav
Hav Karta som visar havsdjup i världshaven. Satelliter har kartlagt berg och gravar på havsbotten större än tio kilometer genom att registrera gravitationell distorsion på havsytan.Karta: http://www.ngdc.noaa.gov/mgg/bathymetry/predicted/explore.HTML NOAA, 1995. (PD) Hav är det sammanhängande vattenområde som avskiljer jordens kontinenter, eller någon del av detta område.
Ny!!: Nordisk mytologi och Hav · Se mer »
Härn
Härn eller Hörn är i nordisk mytologi linodlingens (hörr.
Ny!!: Nordisk mytologi och Härn · Se mer »
Håkon Sigurdsson
Håkon Sigurdsson Ladejarl (Hákon jarl inn ríki, Håkon jarl den rike, alternativt Hákon Illi, Håkon Ille), född omkring 935 och död 995, var en norsk jarl, som härskade över Norge omkring 970 – 995.
Ny!!: Nordisk mytologi och Håkon Sigurdsson · Se mer »
Höder
Höder, fornvästnordiska Hǫðr, även Hödur, ("den krigiske") är en blind gud i nordisk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Höder · Se mer »
Höner
Höner (eller Höne) är en gud i nordisk mytologi som åtföljer Oden och Loke på deras vandringar i världen.
Ny!!: Nordisk mytologi och Höner · Se mer »
Höstlång
''Höstlång'' skildrar bland annat myten om hur gudinnan Idun som ägde den eviga ungdomens äpplen, fördes bort av en jätte i örnhamn. Illustration av Elmer Boyd Smith. (1902) Höstlång (fornnordiska Haustlǫng) var en drapa som skapades av Tjodolf av Hvin i början av 900-talet.
Ny!!: Nordisk mytologi och Höstlång · Se mer »
Heimdall
''Heimdall öfverlämnar till Freya smycket Bryfing'', en målning av Nils Blommér från 1845 i vilken Freja mottar Brisingasmycket. isländskt 1700-talsmanuskript. Heimdall (av heim med betydelsen "värld" och dallr med betydelsen "blomstrande träd") räknas som en av asarna i nordisk mytologi trots att han inte ansågs vara son till Oden.
Ny!!: Nordisk mytologi och Heimdall · Se mer »
Hel (gudinna)
Garm. Hel (ungefär den som gömmer, fördolt, gömd) var i nordisk mytologi dödens gudinna, härskarinna i dödsriket Helheim eller bara Hel, beläget i Nifelheim, som av somliga anses som en motsats till Valhall.
Ny!!: Nordisk mytologi och Hel (gudinna) · Se mer »
Helheim
Helheim eller Helhem (de gömdas hem), även kallat enbart Hel, är en av de nio världarna i den nordiska mytologin.
Ny!!: Nordisk mytologi och Helheim · Se mer »
Hercules (romersk mytologi)
Herkules och Likas, skulptur av Antonio Canova. Hercules (traditionell svensk stavning Herkules) var i romersk mytologi motsvarigheten till grekernas Herakles.
Ny!!: Nordisk mytologi och Hercules (romersk mytologi) · Se mer »
Horagalles
Horagalles är åskguden i den samiska religionen.
Ny!!: Nordisk mytologi och Horagalles · Se mer »
Huldra
Huldra av Theodor Kittelsen. Huldran, Skogsfrun, Skogssnu(v)an, Skogsnymfen, Skogsrået eller Råndan är ett kvinnligt skogsväsen i nordisk folktro.
Ny!!: Nordisk mytologi och Huldra · Se mer »
Huvud
Ett giraffhuvud. Huvud, latin caput, den ofta på halsen sittande, och med denna rörligt förenade, kul- eller päronformigt svällda ändan av ett djurs kropp.
Ny!!: Nordisk mytologi och Huvud · Se mer »
Isis
Gudinnan Isis, väggmålning, cirka 1360 f.Kr. Isis (egyptiska: Eset eller Aset) var Egyptens främsta gudinna i egyptisk mytologi, bland annat i alla riter som kretsade kring döden och de döda.
Ny!!: Nordisk mytologi och Isis · Se mer »
Island
Island (Ísland) är en europeisk republik som omfattar ön med samma namn samt tillhörande mindre öar.
Ny!!: Nordisk mytologi och Island · Se mer »
Isländska
Text på isländska Uttalsexempel Isländska (íslenska) på det inhemska språket, före 1973 stavat íslenzka) är ett västnordiskt språk, talat av minst 320 000 personer, främst av islänningar på Island där det är officiellt språk. Närmast släkt med isländska är färöiska och vissa västnorska dialekter.
Ny!!: Nordisk mytologi och Isländska · Se mer »
Ivaldesönerna
Ivaldesönerna är i nordisk mytologi en konstskicklig brödraskara av dvärgar eller svartalver, som smider flera av gudarnas vapen och smycken.
Ny!!: Nordisk mytologi och Ivaldesönerna · Se mer »
Jätte
Goya. Jättinnan Gunnlöd, Suttungs dotter, målning av Anders Zorn. Jättar som rövar bort Freja. Illustration av Arthur Rackham. Jätte (fsv. iætte. kortform av fsv. iætun, från urgermaniskans etunaz med betydelsen frossare) var i nordisk mytologi och folktro en storväxt och stark varelse med människogestalt, ibland klumpig och enfaldig, ibland ond och lömsk, men ibland också trollkunnig och vis.
Ny!!: Nordisk mytologi och Jätte · Se mer »
Jenny Nyström
Jenny Eugenia Nyström (gift Nyström-Stoopendaal), född 13 juni 1854 i Kalmar, död 17 januari 1946 i Stockholm, var en svensk konstnär och illustratör, mest känd genom sina illustrationer av julkort.
Ny!!: Nordisk mytologi och Jenny Nyström · Se mer »
Johanne Hildebrandt
Anna Inger Johanne Hildebrandt, född Fredriksson den 15 april 1964 i Lycksele, är en svensk journalist, författare och kolumnist.
Ny!!: Nordisk mytologi och Johanne Hildebrandt · Se mer »
John Bauer
John Albert Bauer, född 4 juni 1882 i Jönköping, Småland, död 20 november 1918 på Vättern, var en svensk konstnär, målare och illustratör.
Ny!!: Nordisk mytologi och John Bauer · Se mer »
Jordanes
Jordanes var en historiker av gotisk börd.
Ny!!: Nordisk mytologi och Jordanes · Se mer »
Julius Caesar
Gaius Julius Caesar (latinskt uttal:; i dag mer känd enbart under sitt gentilicium och cognomen Julius Caesar), född 12 juli 100 f.Kr. i stadsdelen Subura i Rom, död 15 mars 44 f.Kr. i Rom, var en romersk militär, statsman och skriftställare som kom att spela en betydande roll då den romerska republiken omformades till det romerska kejsardömet.
Ny!!: Nordisk mytologi och Julius Caesar · Se mer »
Jupiter (gud)
Jupiter (skrevs ivppiter, Iuppiter; även Iovis) är gudarnas konung i romersk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Jupiter (gud) · Se mer »
Kenning
En kenning är ett formgrepp ofta använt i äldre diktkonst, till exempel i biblisk, anglo-saxisk och fornnordisk poesi, särskilt i skaldediktningen.
Ny!!: Nordisk mytologi och Kenning · Se mer »
Kult (religion)
Kult är ceremoniella handlingar som hör till en organiserad gudsdyrkan och utgör religionens mest påtagliga yttring utåt.
Ny!!: Nordisk mytologi och Kult (religion) · Se mer »
Lade
Ladestien, en bred gångstig vid Trondheimsfjorden Lade är en stadsdel belägen i den nordöstra delen av Trondheim i Norge, på halvön Ladehalvøya.
Ny!!: Nordisk mytologi och Lade · Se mer »
Langobarder
Langobarder (eller longobarder, svenska: långbårdar 'långskägg') var en germansk stam som, enligt egna sägner och hävder, kom från södra Skandinavien.
Ny!!: Nordisk mytologi och Langobarder · Se mer »
Lista över gestalter i nordisk mytologi
Det här är en alfabetisk lista över gestalter, platser och företeelser inom nordisk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Lista över gestalter i nordisk mytologi · Se mer »
Liv och Livtrasir
Livtrasir och Liv. Illustration av Lorenz Frølich från år 1895. Liv och Livtrasir är i nordisk mytologi de sista två människorna som kommer att överleva Ragnarök och befolka den nya världen.
Ny!!: Nordisk mytologi och Liv och Livtrasir · Se mer »
Lodur
Lodur var en asagud i nordisk mytologi som enligt Völuspá ingick i gruppen Oden-Höner-Lodur som människornas skapare.
Ny!!: Nordisk mytologi och Lodur · Se mer »
Loke
Snaptunstenen i Danmark har eventuellt den äldsta avbildningen av Loke, där den avbildade personen har hopsydd mun, något som Loke straffas med i sagorna. Loke (fornnordiska: Loki, dialektalt: Locke) är en av asagudarna i nordisk mytologi, trots att han var son till en jätte.
Ny!!: Nordisk mytologi och Loke · Se mer »
Magne
Magne, eller Magni, (”den kraftfulle”) är i nordisk mytologi Tors starke son, född av jättinnan Järnsaxa.
Ny!!: Nordisk mytologi och Magne · Se mer »
Mara (nordisk mytologi)
Mara var i folktron ett övernaturligt väsen som sades plåga sovande personer genom att sätta sig på deras bröst och "rida" dem, varvid en svår ångest- och kvävningskänsla uppstod.
Ny!!: Nordisk mytologi och Mara (nordisk mytologi) · Se mer »
Mars (mytologi)
Mars. Mars anses i romersk mytologi vanligen beteckna romarnas krigsgud och likställdes med grekernas Ares.
Ny!!: Nordisk mytologi och Mars (mytologi) · Se mer »
Månen
Månen (latin: Luna, symbol: ☾) är jordens enda naturliga satellit och den femte största månen i solsystemet.
Ny!!: Nordisk mytologi och Månen · Se mer »
Mårten Eskil Winge
Mårten Eskil Winge, född 21 september 1825 i Stockholm, död 22 april 1896 i Enköping, var en svensk målare, tecknare och professor vid Konstakademien i Stockholm.
Ny!!: Nordisk mytologi och Mårten Eskil Winge · Se mer »
Mercurius
Mercurius var i romersk mytologi en gud som främst var beskyddare för handel och köpmän.
Ny!!: Nordisk mytologi och Mercurius · Se mer »
Merseburgbesvärjelserna
Merseburgbesvärjelserna (''Merseburger Zaubersprüche''). Merseburger Domstiftsbibliothek, Codex 136, f. 85r, 900-talet Merseburgbesvärjelserna (ty. die Merseburger Zaubersprüche) är två mytologiskt viktiga besvärjelser på frankiska dialekten av fornhögtyskan, upptecknade på 900-talet i en handskrift från 800-talet i Merseburg, men säkert av vida äldre ursprung.
Ny!!: Nordisk mytologi och Merseburgbesvärjelserna · Se mer »
Midgårdsormen
Midgårdsormen (fornnordiska: Miðgarðsormr, ungefär "världsormen") eller Jörmungand (Jǫrmungandr, ungefär "väldige ganden") är ett gudaväsen ur den nordiska mytologin som har formen av en jättelik ormvarelse, stor nog att slingra sig kring världen och bita sin egen svans (jämför Ouroboros), bosatt i världshavet.
Ny!!: Nordisk mytologi och Midgårdsormen · Se mer »
Mil
Norsk milsten Mil är en längdenhet, som i Norge, Sverige och Finland omfattar 10 kilometer.
Ny!!: Nordisk mytologi och Mil · Se mer »
Mimer
Oden vid Mimers halshuggna lik Mimer är en jätte i nordisk mytologi som bevakar Mimers brunn, vilken är vishetens källa belägen vid världsträdet Yggdrasils (ibland kallat just "Mimers träd") fot.
Ny!!: Nordisk mytologi och Mimer · Se mer »
Mimers brunn
Mimers brunn eller Mimers källa är vishetens brunn, som finns under en av världsträdet Yggdrasils rötter i den nordiska mytologin.
Ny!!: Nordisk mytologi och Mimers brunn · Se mer »
Mjölner
Torshammare av silver från grav, Birka, vikingatid. En torshammare av silver funnen i Skåne. Björkö, vikingatid. Stenkvistastenen i Södermanland, Sö 111. Mjölner eller Mjölne (en ija-stam.
Ny!!: Nordisk mytologi och Mjölner · Se mer »
Mode (mytologi)
Mode ("den modige" eller "den vrede") är i nordisk mytologi ett av Tors och Sifs barn.
Ny!!: Nordisk mytologi och Mode (mytologi) · Se mer »
Myling
En myling (även myrding) är i svensk folktro en gengångare av ett odöpt nyfött barn som mördats av sin mor och gömts, ibland till och med under golvet i stugan, för att dölja en oönskad födsel.
Ny!!: Nordisk mytologi och Myling · Se mer »
Myt
Ordet myt har flera olika betydelser, varav den viktigaste är gamla berättelser och teman som nedskrevs först när skrivkonsten blev känd.
Ny!!: Nordisk mytologi och Myt · Se mer »
Nagel
Människans naglar på handen. Gorillans naglar på handen. Naglar (latin sg. unguis) kallas de hårda utväxter av keratin som återfinns längst ute på fingrarnas och tårnas sträcksida hos primater.
Ny!!: Nordisk mytologi och Nagel · Se mer »
Nagelfar
utgivare.
Ny!!: Nordisk mytologi och Nagelfar · Se mer »
Nastrand
Nastrand (isländska: Náströnd, ”likstrand”) är i nordisk mytologi en strand i Hel, de dödas rike, norr om bergskedjan Nidafjällen.
Ny!!: Nordisk mytologi och Nastrand · Se mer »
Nationalromantik
Friheten på barrikaderna av Eugène Delacroix. Motivet är julirevolutionen 1830. ''Stickande kulla'' av Anders Zorn, 1901. Nationalromantiken, eller nationell romantik, var en intellektuell och estetisk rörelse under 1800-talet och början av 1900-talet.
Ny!!: Nordisk mytologi och Nationalromantik · Se mer »
Naturande
Som naturande betecknas i vissa trossystem och konkreta upplevelseberättelser ett finmateriellt väsen (naturväsen) som står i förbindelse med en viss plats i naturen.
Ny!!: Nordisk mytologi och Naturande · Se mer »
Naturreligion
Med naturreligion menas en mindre sammanhållen religion, ibland kallad skriftlös religion som framför allt dyrkar naturen i någon form, exempelvis jorden (Gaia), himlakroppar (ofta solen och månen), djur och växter.
Ny!!: Nordisk mytologi och Naturreligion · Se mer »
Näcken
"Nøkken" av den norske tecknaren Theodor Kittelsen från 1892. Denna i Norge välkända bild där näcken uppträder i en stilla mörk tjärn i kvällningen har präglat uppfattningen av näcken i Norge.Ernst Josephsons målning "Näcken" från 1882-1884 visar näcken som en naken ung man med fiol och sjögräs som sitter i en fors. Denna bild har präglat bilden av näcken i Sverige. Skulpturen Näckens polska i Uppsala vid Uppsala centralstation. Molins fontän visar Näcken på besök hos Ägir Näcken är ett övernaturligt manligt vattenväsen som främst håller till i älvar, åar, tjärnar och sjöar i inlandet.
Ny!!: Nordisk mytologi och Näcken · Se mer »
Nåjd
Nåjd (förr naid, från samiska noajdde eller noaidi, jämför fi. noita, "den kloke") var förr en sorts vishetslärare i samisk mytologi, samernas schaman, där kunskap ärvdes till en person genom muntlig tradition.
Ny!!: Nordisk mytologi och Nåjd · Se mer »
Nerthus
"Nerthus" av Emil Doepler. Nerthus (latinsk namnform, även Nertus) med de rekonstruerade senare nordiska namnformerna Njärd och När och den belagda Njǫrðr (Njord), se nedan) var en germansk moder- och fruktbarhetsgudinna. Enligt den romerske historikern Tacitus, som beskrev Nerthuskulten i sin bok Germania 98 e. Kr., hade Nerthus en av kor dragen processionsvagn, som förvarades i en helig lund på en ö i oceanen. Vagnen fick endast vidröras av prästen. När prästen märkte att gudinnan var närvarande i vagnen lät han den dras runt till olika orter av kor. På varje ort som vagnen besökte firades glädjefester. När allt var över fördes vagnen tillbaka till den heliga lunden där gudinnan och vagnen tvättades i en avsides belägen sjö. De slavar som hade tjänstgjort under processionerna och tvättningen offrades sedan i samma sjö. Under yngre bronsålder uppträdde avbildningar av kvinnor på hällristningar med en skålgrop mellan benen – något som vissa arkeologer menar kan symbolisera en könsmarkering eller en fruktbarhetssymbol, då menas att dessa kvinnofigurer kan ha varit prästinnor i en fruktbarhetskult i en tid då människorna tycks ha dyrkat en gudinna med halsring. Kvinnliga gudabilder försvinner under samma tid i hällristningsmaterialet. Detta kopplas samman med det Tacitus nämner: Nerthus, fruktbarhetsgudinnan, fick ej avbildas eller beskådas av folket. En gudom som ej får avbildas kan därför förklara en del av skålgroparnas symbolik. Arkeologen Bertil Almgren har också kopplat samman de många avbildningar av fotsulor som uppträder bland hällristningarna under yngre bronsålder med en kvinnlig fruktbarhetsgudinna av Nerthus' typ. Ett stöd för denna teori är att fotsulor och skålgropar ofta kombineras. Namnet Nerthus är språkligt detsamma som Njord, i fornnordisk mytologi en manlig gud i vanernas gudaskara. Könsväxlingen har vissa sökt förklara med att kulten berört ett gudapar som förenats i ett fruktbarhetsbefrämjande bröllop. Sydskandinaviska mossfynd tycks bekräfta förekomsten av sådana riter, med åtföljande offer. En enklare tolkning är att hon är Njords icke säkert namngivna syster Njärd, mor till deras gemensamma barn Frej och Freja. Inom ortnamnsforskningen anser enstaka forskare att ett flertal mycket gamla namn med former liknande framförallt När- härstammar från platser som haft någon form av bindning till modergudinnan När alternativt Njärd (eller Njord). Exempel på sådana ortnamn är Närtuna och Närlunda (se exempelvis Närlunda, Ekerö kommun.
Ny!!: Nordisk mytologi och Nerthus · Se mer »
Nicolai Abildgaard
Nicolai Abraham Abildgaard, född den 11 september 1743 i Köpenhamn, död den 4 juni 1809, var en dansk konstnär.
Ny!!: Nordisk mytologi och Nicolai Abildgaard · Se mer »
Nidafjällen
Nidafjällen eller Nidafjäll (fornisländska Niðafjöll) är i nordisk mytologi en plats, som är omnämnd i Valans spådom och Snorres Edda.
Ny!!: Nordisk mytologi och Nidafjällen · Se mer »
Nidhögg
Nidhögg gnager på Yggdrasils rötter i denna illustration från en isländsk skrift från 1700-talet. Nidhögg. Skulptur i björk av Sebastian Rubach Swande Nidhögg eller Nidhugg (Isländska Níðhöggr, av nid och höggr, "hugg") är i nordisk mytologi en drake som lever vid Yggdrasils rötter intill älven Vergelmer och gnager på dess rötter.
Ny!!: Nordisk mytologi och Nidhögg · Se mer »
Nils Blommér
Nils Blommér, eg.
Ny!!: Nordisk mytologi och Nils Blommér · Se mer »
Njord
Njord vid havet Enkelt altare vid blot till Njord inom modern asatro. Njord ("kraft", "styrka"), fornvästnordiska Njǫrðr, är i nordisk mytologi en av vanerna.
Ny!!: Nordisk mytologi och Njord · Se mer »
Norden
De nordiska staternas flaggor Minnestavla på Hässelby slotts trädgårdsmur med de nordiska huvudstädernas stadsvapen. Från vänster Helsingfors, Köpenhamn, Oslo, Reykjavik och Stockholm. Se artikel Nordiskt kultursamarbete mellan huvudstäderna. Norden är ett område i norra Europa som består av länderna Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige samt de självstyrande områdena Åland (tillhör Finland), Färöarna och Grönland (tillhör Danmark).
Ny!!: Nordisk mytologi och Norden · Se mer »
Nordmän
Vikingatida kläder på Historiska museet i Stockholm. Nordmän (latin normanni eller nordmanni) är de forna nordgermanska folken i Norden.
Ny!!: Nordisk mytologi och Nordmän · Se mer »
Oden
Odens ritt in i Valhall på Sleipner, från Tjängvidestenen funnen i Alskogs socken på Gotland. Del av hjälm, tunn, pressad bronsplåt från vendeltiden. Funnen i Vendel. Figuren har tolkats som Oden på Sleipner beväpnad med spjutet Gungner samt korparna Hugin och Munin. Oden eller Odin (fornnordiska Óðinn, fornengelska Wōden, fornsaxiska UUôden, fornhögtyska: Uuodan, av urgermanskans *Wōðanaz) är en högtstående gudom eller överstegud inom asatron och nordisk mytologi, bland annat omnämnd som "allfadern för människor och gudar" och "den enögde allfadern som offrat sitt öga i Mimers brunn, för att kunna se allt som händer i världen".
Ny!!: Nordisk mytologi och Oden · Se mer »
Odens jakt
"Asgårdsreien" (1872) av Peter Nicolai Arbo (1831-1892). Odens jakt, eller vilda jakten, är i folktron ett följe av övernaturliga väsen som hörs nattetid, särskilt under senhösten och julen.
Ny!!: Nordisk mytologi och Odens jakt · Se mer »
Onsdag
I de germanska språken har Oden namngett onsdagen Onsdag (fornsvenska: óðins- dagher) är den veckodag som kommer efter tisdag och före torsdag.
Ny!!: Nordisk mytologi och Onsdag · Se mer »
Ormar
Ormar (Serpentes) är en underordning i ordningen fjällbärande kräldjur.
Ny!!: Nordisk mytologi och Ormar · Se mer »
Ortnamnsforskning
Ortnamnsforskning eller toponymi (även toponomastik eller geografisk onomatologi) är det språkvetenskapliga studiet av den del av språkens ordförråd, som omfattar proprier (egennamn), som betecknar lokaliteter.
Ny!!: Nordisk mytologi och Ortnamnsforskning · Se mer »
Paulus Diaconus
Paulus Diaconus Paulus Diaconus, född omkring 725, död 13 april 799, var en benediktinsk munk.
Ny!!: Nordisk mytologi och Paulus Diaconus · Se mer »
Poetiska Eddan
Den poetiska Eddan är en samling nordiska kväden och verser med gudomliga och mytologiska motiv.
Ny!!: Nordisk mytologi och Poetiska Eddan · Se mer »
Prokopios
Prokopios (grekiska: Προκόπιος ὁ Καισαρεύς, Prokópios ho Kaisareús, latin: Procopius Caesariensis), född cirka 500, död cirka 562, var en historiker i det östromerska riket.
Ny!!: Nordisk mytologi och Prokopios · Se mer »
Ragnarök
'''Ragnarök'''. Notera Tor som möter Midgårdsormen och Oden som rider fram mot Fenrisulven. Målning av ''Johannes Gehrts'' Relief från Urnes stavkyrka, bland annat ormarna har tolkats som symboler för Ragnarok.Fazio, Moffet, Wodehouse (2003:201). Ragnarök ("Gudarnas sista öde"Simek (2007:259). eller "Makternas Undergång") refererar inom nordisk mytologi till en serie händelser, inklusive en avgörande strid, som förutspås leda till jordens undergång.
Ny!!: Nordisk mytologi och Ragnarök · Se mer »
Rå (folktro)
Ett rå är enligt folktron ett opersonligt mytiskt väsen som råder och vakar över en bestämd domän, till exempel ett berg, en sjö eller ett skogsområde där det också behärskar djuren.
Ny!!: Nordisk mytologi och Rå (folktro) · Se mer »
Regin
''Reginn'' av Arthur Rackham. Regin är i nordisk mytologi en dvärg och trollkunnig smed, son till Reidmar, bror till Fafne och Utter.
Ny!!: Nordisk mytologi och Regin · Se mer »
Religion
Världsreligionernas geografiska utbredning. Världsreligionernas fördelning per land. De huvudsakliga religiösa grupperna som andelar av världens befolkning år 2005 enligt ''Encyclopaedia Britannica''. Människors anslutande till de huvudsakliga religiösa grupperna kan summeras så här: Abrahamitiska religioner: 53,5%, Indiska religioner: 19,7%, Icke-religiösa: 14,3%, Östasiatiska religioner: 6,5%, Naturreligioner: 4,0%, Nya religiösa rörelser: 2,0%. Religion är ett sociokulturellt system av specificerade beteenden, praktiker, moraliska och etiska principer, världsåskådningar, texter, helgedomar, profetior och organisationer, som kopplar människolivet till övernaturliga, transcendentala och andliga företeelser.
Ny!!: Nordisk mytologi och Religion · Se mer »
Richard Wagner
Wilhelm Richard Wagner, född 22 maj 1813 i Leipzig, Sachsen, död 13 februari 1883 i Venedig, Italien, var en tysk musikdramatiker, kompositör, dirigent och författare.
Ny!!: Nordisk mytologi och Richard Wagner · Se mer »
Rimbert
Rimbert, död 11 juni 888, ärkebiskop i Hamburg-Bremen 865–888.
Ny!!: Nordisk mytologi och Rimbert · Se mer »
Rimtursar
Rimtursar, även Hrimtursar eller Frostjättar, är i nordisk mytologi jättar från köldens värld Nifelheim.
Ny!!: Nordisk mytologi och Rimtursar · Se mer »
Rind
Rind (eller Rinda i Saxos Gesta Danorum) är i nordisk mytologi moder till Vale, Odens son, som hämnas Balders död.
Ny!!: Nordisk mytologi och Rind · Se mer »
Runsten
Jellingestenen, rest av Harald Blåtand. U 871, som står på Skansen i Stockholm. En runsten är en med omsorg utvald sten eller monolit försedd med runor som är inhuggna av en runristare.
Ny!!: Nordisk mytologi och Runsten · Se mer »
Rygg
PD) PD) Rygg (latin: dorsum) är på människokroppen bålens baksida från nackbenet till svansbenet.
Ny!!: Nordisk mytologi och Rygg · Se mer »
Rym
Rym (Hrym eller Hrymer; norröna: Hrymr) är en jätte i nordisk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Rym · Se mer »
Sagan om Valhalla
Sagan om Valhalla är en skönlitterär serie som utspelar sig under bronsåldern.
Ny!!: Nordisk mytologi och Sagan om Valhalla · Se mer »
Saxo Grammaticus
Teckning av Louis Moe. Saxo, med tillnamnet Grammaticus ("den lärde"), född cirka 1150 eller 1160 (troligen på Själland), död tidigast cirka 1206, var en dansk historiker och författare.
Ny!!: Nordisk mytologi och Saxo Grammaticus · Se mer »
Sången om Skirner
Sången om Skirner (isländska: Skírnismál, ungefär "Skirners tal") är ett av den poetiska Eddans kväden.
Ny!!: Nordisk mytologi och Sången om Skirner · Se mer »
Schamanism
Schaman från Amazonas regnskog, juni 2006 Schamanism eller shamanism, är en på animismen grundad tro på makt och att begagna andarna.
Ny!!: Nordisk mytologi och Schamanism · Se mer »
Sejd
Sejd (fornsvenska/fornisländska seiðr) var en sorts trolldom, som främst utövades i nordisk förkristen tid.
Ny!!: Nordisk mytologi och Sejd · Se mer »
Sindre
''Den tredje gåvan – en enorm hammare'', illustration från 1902 av Elmer Boyd Smith. Sindre smider hammaren Mjölner medan brodern Brokk sköter blåsbälgen och Loke står i bakgrunden och övervakar arbetet. På bordet framför dem ligger redan ringen Draupnir, galten Gyllenborste, skeppet Skidbladner, spjutet Gungner och gudinnan Sifs gyllene hår. Sindre, ibland även kallad Eitre, är i nordisk mytologi en av de smideskickliga dvärgar som lever under trädet Yggdrasil.
Ny!!: Nordisk mytologi och Sindre · Se mer »
Skade
Skade (från fornisländskan Skaði) är i nordisk mytologi jätten Tjatses dotter.
Ny!!: Nordisk mytologi och Skade · Se mer »
Skoll
Skoll (“svek”), eller Sköll (“högt oväsen”, "skall"), är i nordisk mytologi en jätte i ulvskepnad som förföljer solen och som solen är mycket rädd för.
Ny!!: Nordisk mytologi och Skoll · Se mer »
Slavisk mytologi
Sadko i undervattensriket'' (1876). Modern träskulptur av Perun, åskans gud. Slavisk mytologi och religion (slavisk hedendom) handlar om de slaviska folkens mytologiska åskådningar, tro och kulter – under förkristen tid.
Ny!!: Nordisk mytologi och Slavisk mytologi · Se mer »
Släktträd
Släktträd (antavla) för Sigmund Christoph von Waldburg-Zeil-Trauchburg. Antavla för Braheätten, upphängd i Östra Ryds kyrka, Uppland Ett släktträd är en översiktlig karta över en släkt i form av en trädstruktur, eller mer specifikt ett dendrogram som används inom genealogi (släktforskning).
Ny!!: Nordisk mytologi och Släktträd · Se mer »
Sleipner
En ryttare rider in i Valhall på Sleipner. Till vänster skymtar en valkyria som tar emot med dryckeshorn. Detalj från Tjängvidestenen, funnen på Gotland. Del av hjälm, tunn, pressad bronsplåt från vendeltiden. Funnen i Vendel. Figuren har tolkats som Oden på '''Sleipner''' beväpnad med spjutet Gungner samt korparna Hugin och Munin. Sleipner, (isländska Sleipnir, "hal", "halkig", svenska dialekter Släppner) är i nordisk mytologi Odens grå, starka, åttafotade häst.
Ny!!: Nordisk mytologi och Sleipner · Se mer »
Snorre Sturlasson
Utomhusbadet Snorralaug på gården Reykholt. Tunneln mellan boningshus och badet underlättade att ta sig till det varma badet vintertid, och kunde också tjäna som nödutgång, vid överfall. Enligt legenden ledde tunneln till den källare där Snorre dödades. 1900-tals målning som framställer Alltinget. Den yngre Eddan, också kallad Snorre-Eddan, från en isländsk handskrift från 1666. Titelsidan visar Oden, Hugin, Munin, Heimdall, Sleipner och andra från nordisk mytologi. Snorri Sturluson av Christian Krogh. Sturlungasagan. Konungariket Norge 1265. Snorre Sturlasson (en svensk namnform för fornnordiska och isländska Snorri Sturluson), född omkring 1179, död 23 september 1241, var en isländsk adelsman, hövding, lagman, politiker, historiker, författare och skald.
Ny!!: Nordisk mytologi och Snorre Sturlasson · Se mer »
Snorres Edda
Eddans framsida från ett 1700-talsmanuskript. Oden, Sleipner, Hugin och Munin och andra gestalter från den nordiska mytologin syns på bilden. Snorres Edda, även Den yngre Eddan och Prosaiska Eddan, är en isländsk medeltida handbok i skaldekonsten och lärobok i nordisk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Snorres Edda · Se mer »
Solen
Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.
Ny!!: Nordisk mytologi och Solen · Se mer »
Storm
Storm över Enschede i Nederländerna. Storm kallas vinden både på land och till sjöss, när vindhastigheten är stor.
Ny!!: Nordisk mytologi och Storm · Se mer »
Surt
Jätten Surt Surt (fornisländska: Surtr (den svarte); jämför danskans sort) är i nordisk mytologi anfader och den mäktigaste av eldtursar.
Ny!!: Nordisk mytologi och Surt · Se mer »
Svadilfare
Loke och Svadilfare. Teckning från 1909. Svadilfare (fornvästnordiska Svaðilfœri; "han som företar mödosamma färder") är i nordisk mytologi den hingst som är far till Sleipner och som har en otrolig arbetsförmåga.
Ny!!: Nordisk mytologi och Svadilfare · Se mer »
Svear
Gutar Svearna var en nordgermansk folkstam som levde i nuvarande Sverige åtminstone från någon gång under vikingatiden, troligen långt tidigare, och framåt.
Ny!!: Nordisk mytologi och Svear · Se mer »
Sveber
En romersk statyett som avbildar en german som ber. Germanen har en så kallad svebisk knut i håret, varför vissa forskare har tolkat personen som en svebisk man. Sveber (suever) är en germansk stamgrupp.
Ny!!: Nordisk mytologi och Sveber · Se mer »
Sverige
Sverige, formellt Konungariket Sverige, är ett land som ligger på Skandinaviska halvön i Nordeuropa.
Ny!!: Nordisk mytologi och Sverige · Se mer »
Tacitus
Illustration från 1920 av en byst som troddes föreställa Tacitus Publius (eller Gaius) Cornelius Tacitus, född omkring 55, död omkring 120, var en romersk historiker, författare och statsman, som tillhörde senatorsståndet.
Ny!!: Nordisk mytologi och Tacitus · Se mer »
Thórsdrápa
Þórsdrápa (Torsdråpa) är ett kväde av den isländske skalden Eilífr Guðrúnarson, återgiven 19 sammanhängande strofer i Snorre Sturlassons Edda.
Ny!!: Nordisk mytologi och Thórsdrápa · Se mer »
Thietmar av Merseburg
Thietmar av Merseburg, född 25 juli 975, död 1 december 1018, var en tysk historieskrivare och från 1009 till sin död romersk-katolsk furstbiskop av Merseburg.
Ny!!: Nordisk mytologi och Thietmar av Merseburg · Se mer »
Thule (mytologi)
Thule med "ett monster sett 1537", en val och en späckhuggare (Olaus Magnus, detalj av ''Carta marina'', 1539). Thule och Ultima Thule, "yttersta Thule", är ett begrepp inom grekisk och romersk mytologi som används för att beteckna ett landområde längst i norr eller väst.
Ny!!: Nordisk mytologi och Thule (mytologi) · Se mer »
Tisdag
1911. Tisdag är en veckodag som kommer efter måndag och före onsdag.
Ny!!: Nordisk mytologi och Tisdag · Se mer »
Tjodolf av Hvin
Tjodolf av Hvin (c:a 860–935) var enligt traditionen en skald som tillhörde Harald Hårfagers hird.
Ny!!: Nordisk mytologi och Tjodolf av Hvin · Se mer »
Tomte
Carta Marina'' år 1539. Tomten (från ordet tomt), tomtegubben, gårdstomten, tomtrået, är gårdens skyddsväsen i nordisk folktro.
Ny!!: Nordisk mytologi och Tomte · Se mer »
Tor
Altunastenen i Uppland. Tor (fornnordiska Þórr, svenska dialekter Tor, fornhögtyska Donar, fornengelska Þunor, samtliga avledningar från ett urgermanskt *Þunraz eller möjligen *Þundaraz) är en forngermansk åskgud som dyrkades av germaner i norra Europa.
Ny!!: Nordisk mytologi och Tor · Se mer »
Torgerd och Irpa
Torgerd och Irpa (Þorgerðr Hölgabrúðr och Irpa) (även Torgerd Holgabrud eller Thorgerd Horgabrud) var Håkon Sigurdssons gudinnor.
Ny!!: Nordisk mytologi och Torgerd och Irpa · Se mer »
Torsdag
Asaguden Tor har namngivit torsdagen, här på en målning från 1872 av Mårten Eskil Winge Torsdag är en veckodag som kommer efter onsdag och före fredag.
Ny!!: Nordisk mytologi och Torsdag · Se mer »
Träd
Björkar i Torsång. En pilstam vid Lindesjön. Träd i Tanzania. En omplantering av en Silverlind i Malmö 1986. Träd är en mångårig växt som är bunden till ståndort och består av ved.
Ny!!: Nordisk mytologi och Träd · Se mer »
Troja
Karta över Troja. Utgrävningar i Troja, maj 2006. Den antika staden Troja (grekiska: Τροία, Troia, eller Ίλιον, Ilion, latin: Troia eller Ilium, turkiska: Truva) är en arkeologisk plats i nuvarande Mindre Asien, nordvästra Turkiet, vid Dardanellerna vid Hissarlik nära staden Çanakkale.
Ny!!: Nordisk mytologi och Troja · Se mer »
Troll
Prinsessa, målade av John Bauer år 1915. Troll är ett slags naturväsen i den nordiska folktron.
Ny!!: Nordisk mytologi och Troll · Se mer »
Tyska
Talad tyska Tyska (deutsche Sprache, Deutsch) är ett germanskt språk, talat av omkring 120–150 miljoner människor (varav cirka 95 miljoner har det som modersmål).
Ny!!: Nordisk mytologi och Tyska · Se mer »
Tyskland
Tyskland (Deutschland), formellt Förbundsrepubliken Tyskland (Bundesrepublik Deutschland), är en förbundsstat belägen i Centraleuropa bestående av 16 förbundsländer (tyska: Bundesländer).
Ny!!: Nordisk mytologi och Tyskland · Se mer »
Ull (mytologi)
isländsk handskrift från 1700-talet syns Ull med sina skidor och sin båge. Ull, även Uller ("glans", "härlighet", *Wulþuz på urgermanska), är en gud inom nordisk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Ull (mytologi) · Se mer »
Uppland
Uppland (traditionellt stavat Upland) är ett landskap i östra Svealand i Sverige.
Ny!!: Nordisk mytologi och Uppland · Se mer »
Uppsala tempel
Uppsala tempel avbildat av Olaus Magnus i ''Historia om de nordiska folken,'' 1555. Uppsala tempel eller hednatemplet i Uppsala är en förmodad tempelbyggnad i Gamla Uppsala, som finns omnämnd av Adam av Bremen 1070.
Ny!!: Nordisk mytologi och Uppsala tempel · Se mer »
Valans spådom
Völvan från Völuspá. Färöiskt frimärke föreställande Völvan. Valans spådom, Völuspá, fornnordiska Vǫluspá, "Völvans spådom", är den så kallade Poetiska Eddans (Codex Regius) första och i de flesta avseenden även förnämsta dikt.
Ny!!: Nordisk mytologi och Valans spådom · Se mer »
Valhall (tecknad serie)
Valhall (på danska, och även tidigare på svenska, benämnd Valhalla), är en dansk tecknad serie.
Ny!!: Nordisk mytologi och Valhall (tecknad serie) · Se mer »
Valhallavägen
Valhallavägen är en gata i nordöstra delen av Stockholms innerstad, huvudsakligen utformad som en esplanad, och som går från Roslagstull till Gärdesgatan.
Ny!!: Nordisk mytologi och Valhallavägen · Se mer »
Valkyria
Valkyria, även valkyrja (fornnordiska: valkyrja), var inom asatro och nordisk mytologi de psykopomper som valde ut krigare som tappert stupat i strid (fornnordiska: valr) och hämtade dem från slagfältet till ett efterliv i Asgård, Asarnas hemvist.
Ny!!: Nordisk mytologi och Valkyria · Se mer »
Västergötland
Västergötland är ett landskap i Götaland i sydvästra Sverige.
Ny!!: Nordisk mytologi och Västergötland · Se mer »
Västgöta-Bengtsson
Sixten Viktor William Bengtsson, "Västgöta-Bengtsson", född den 12 augusti 1908 i Skövde, död där den 5 november 2000, var en svensk författare, folkskollärare, folklivsskildrare och föredragshållare.
Ny!!: Nordisk mytologi och Västgöta-Bengtsson · Se mer »
Ve
Oden och hans bröder skapar världen. Ve (även We) är en gud i nordisk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Ve · Se mer »
Venus (gudinna)
"Venus födelse" (1484) av Sandro Botticelli. Målningen föreställer paret Zefyros och Chloris, vindguden och brisen som driver upp Venus på stranden. Där mottags hon av en av årstidernas gudinnor (våren) som står beredd att klä henne. Venus är kärlekens och den kvinnliga skönhetens gudinna i romersk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Venus (gudinna) · Se mer »
Verdandi (organisation)
Verdandi är en socialpolitisk organisation i arbetarrörelsen som arbetar med social kontaktverksamhet i bostadsområden, alternativ helg och opinionsbildning.
Ny!!: Nordisk mytologi och Verdandi (organisation) · Se mer »
Vergelmer
Vergelmer eller Hvergelmer (”den brusande kitteln”), även Hvergelme (se ija‐stam för skrivningen med utljudande ‑e); isländska: Hvergelmir, är i nordisk mytologi en källa mitt i Nifelheim belägen under den tredje roten av världsträdet Yggdrasil.
Ny!!: Nordisk mytologi och Vergelmer · Se mer »
Vidar
Vidar är i nordisk mytologi en av asarna och Odens son.
Ny!!: Nordisk mytologi och Vidar · Se mer »
Vigrid
Tor möter Midgårdsormen på Vigrids slagfält. (Målning av Emil Doepler, cirka 1905)Oden och Frej i strid mot Fenrisulven och Surt. (Målning av Emil Doepler, cirka 1905.) Vigrid (norröna: Vígríðr) är i nordisk mytologi slätten där asarna och jättarna, ledda av Surt, drabbar samman vid Ragnarök.
Ny!!: Nordisk mytologi och Vigrid · Se mer »
Vikingatiden
Bildsten med skepp, Smiss, Gotland. Kopia av Årbybåten. Originalet är en 4 meter lång roddbåt hittad i båtgrav från vikingatid på Årby gård, Uppland.http://historiska.se/upptack-historien/artikel/aldre-konservering-forstor/ Flätad armring av guld, vikingatid, Sillinge, Sverige.http://historiska.se/upptack-historien/object/110046-armring-av-guld/ Vikingatiden är den skandinaviska järnålderns sista period.
Ny!!: Nordisk mytologi och Vikingatiden · Se mer »
Viktor Rydberg
Abraham Viktor Rydberg (i riksdagen kallad Rydberg i Göteborg), född 18 december 1828 i Jönköping, död 21 september 1895 i Djursholm, var en svensk författare, skald, journalist, språkvårdare, religionsfilosof, översättare, kulturhistoriker och tecknare.
Ny!!: Nordisk mytologi och Viktor Rydberg · Se mer »
Vile
Vile (även Vili eller Wili) är en gud i nordisk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Vile · Se mer »
Vind
En vindstrut. Vind är flödet av luft i atmosfären.
Ny!!: Nordisk mytologi och Vind · Se mer »
Vita Anskarii
Vita Anskarii eller Vita Ansgarii (”Ansgars liv”) är berättelsen om missionären Ansgars liv och gärningar, som nedtecknades ett antal år efter hans död.
Ny!!: Nordisk mytologi och Vita Anskarii · Se mer »
Vulcanus
''Vulcanus smedja'', av Diego Velázquez. Vulcanus var eldens och smideskonstens gud i romersk mytologi, son till Jupiter och Juno.
Ny!!: Nordisk mytologi och Vulcanus · Se mer »
Yggdrasil
Världsträdet målad som "världsaxel" (latin: ''axis mundi''http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/axis-mundi "axis mundi". ne.se. Läst 6 augusti 2015.). Världsträdet Yggdrasil eller Yggdrasel, på fornvästnordiska Yggdrasill (ungefär: ”förskräckliga stormgudens häst”, av Ygg, ett binamn på Oden, och fornisländska drasill, häst), Lärad, eller Mimers träd, är enligt båda eddorna (Poetiska Eddan och Snorres Edda) namnet på världens största träd.
Ny!!: Nordisk mytologi och Yggdrasil · Se mer »
Ymer
''Ymer diar Audhumbla'', målning av Nicolai Abildgaard circa 1777. Ymer (på fornnordiska Ýmir vilket betyder "tvilling"; även Aurgelmer) var det urväsen av jättesläkt i fornnordisk mytologi från vars kropp himlen och jorden skapades.
Ny!!: Nordisk mytologi och Ymer · Se mer »
Ymer (isbrytare)
vapen. Ymer är en svensk isbrytare som levererades 1977 som det sista av de tre fartygen i ''Atle''-klassen.
Ny!!: Nordisk mytologi och Ymer (isbrytare) · Se mer »
Ynglingasagan
Ynglingasagan är den inledande sagan i Snorre Sturlassons "Heimskringla" från ca 1230.
Ny!!: Nordisk mytologi och Ynglingasagan · Se mer »
Zeus
Zeus, romersk kopia av grekiskt original från 300-talet f.Kr. Zeus (grekiska Zεύς, även Δίας) var gudarnas konung och himlens härskare i grekisk mytologi.
Ny!!: Nordisk mytologi och Zeus · Se mer »
1200-talet
T-O-typ med jorden inskriven i en cirkel av vatten, floden Oceanus. Medelhavet, Nilen och Don formar ett T eller ett Y. Den övre halvan av cirkeln är Asien, till vänster nedtill ligger Europa och till högrer ligger Afrika. T-O-kartorna var i Europa vid denna tid den vanligaste återgivningen av världen. Man får se dessa kartor som gestaltningar av en världsbild; Jesus omfattar jorden, ansiktet upptill, fötterna nederst och händerna på sidorna. Paradiset ligger i öster, det vill säga upptill, här illustrerat med Adam och Eva. Jerusalem ligger i jordens mitt. Denna karta, kallad Ebstorfers världskarta, är gjord vid seklets slut.
Ny!!: Nordisk mytologi och 1200-talet · Se mer »
1830
1830 (MDCCCXXX) var ett normalår som började en fredag i den gregorianska kalendern och ett normalår som började en onsdag i den julianska kalendern.
Ny!!: Nordisk mytologi och 1830 · Se mer »
1844
1844 (MDCCCXLIV) var ett skottår som började en måndag i den gregorianska kalendern och ett skottår som började en lördag i den julianska kalendern.
Ny!!: Nordisk mytologi och 1844 · Se mer »
1845
1845 (MDCCCXLV) var ett normalår som började en onsdag i den gregorianska kalendern och ett normalår som började en måndag i den julianska kalendern.
Ny!!: Nordisk mytologi och 1845 · Se mer »
1872
1872 (MDCCCLXXII) var ett skottår som började en måndag i den gregorianska kalendern och ett skottår som började en lördag i den julianska kalendern.
Ny!!: Nordisk mytologi och 1872 · Se mer »
1886
1886 (MDCCCLXXXVI) var ett normalår som började en fredag i den gregorianska kalendern och ett normalår som började en onsdag i den julianska kalendern.
Ny!!: Nordisk mytologi och 1886 · Se mer »
1887
1887 (MDCCCLXXXVII) var ett normalår som började en lördag i den gregorianska kalendern och ett normalår som började en torsdag i den julianska kalendern.
Ny!!: Nordisk mytologi och 1887 · Se mer »
1900-talet
Jorden sedd från Apollo 17. För första gången i mänsklighetens historia får vi nu se jorden utifrån. Det leder bland annat till en ökad medvetenhet om att jorden har begränsade naturresurser. 1900-talet började 1 januari 1900 och slutade 31 december 1999.
Ny!!: Nordisk mytologi och 1900-talet · Se mer »
2002
2002 (MMII) var ett normalår som började en tisdag i den gregorianska kalendern.
Ny!!: Nordisk mytologi och 2002 · Se mer »
2003
2003 (MMIII) var ett normalår som började en onsdag i den gregorianska kalendern.
Ny!!: Nordisk mytologi och 2003 · Se mer »
2004
2004 (MMIV) var ett skottår som började en torsdag i den gregorianska kalendern.
Ny!!: Nordisk mytologi och 2004 · Se mer »
500-talet
Ingen beskrivning.
Ny!!: Nordisk mytologi och 500-talet · Se mer »
800-talet
Persien funna i en vikingaskatt från 800-talet. Skatten kallas Sundvedaskatten och upptäcktes 2008. Vid sekelskiftet 800 övergår i Sveriges historia Vendeltiden till Vikingatiden och vi befinner oss i den nordeuropeiska järnåldern.
Ny!!: Nordisk mytologi och 800-talet · Se mer »
900-talet
Vikingarnas färder''' i norr, öst, syd och väst år 793–1000. Under 900-talet når Vikingatiden sin zenit.
Ny!!: Nordisk mytologi och 900-talet · Se mer »
934
934 (CMXXXIV) var ett normalår som började en onsdag i den julianska kalendern.
Ny!!: Nordisk mytologi och 934 · Se mer »
98
98 (XCVIII) var ett normalår som började en måndag i den julianska kalendern.
Ny!!: Nordisk mytologi och 98 · Se mer »
Omdirigerar här:
Bönd, Den nordiska mytologin, Fornnordisk mytologi, Fornnordiska mytologin, Nordisk Mytologi, Nordiska mytologi, Nordiska mytologin, Tivar.