Snabbare tillgång än webbläsare!
16 relationer: De röda, De vita, Finland, Finska inbördeskriget, Georgij Bulatsel, Gustaf Mannerheim, Hugo Salmela, Norden, Olof Palme, Olof Palme (historiker), Statsminister, Svenska brigaden, Tammerfors, Tammerfors fångläger, Upsala Nya Tidning, Verner Lehtimäki.
De röda
De röda utgjorde den ena parten dels i ryska inbördeskriget, dels i finska inbördeskriget.
Ny!!: Slaget om Tammerfors och De röda · Se mer »
De vita
Finska vitgardister i Uleåborg, 1918. De vitas ledare Pehr Evind Svinhufvud. De vita utgjorde den ena parten i finska inbördeskriget samt i det krig som uppstod i Ryssland efter oktoberrevolutionen.
Ny!!: Slaget om Tammerfors och De vita · Se mer »
Finland
Finland, officiellt Republiken Finland (Suomen tasavalta), är en republik i norra Europa.
Ny!!: Slaget om Tammerfors och Finland · Se mer »
Finska inbördeskriget
Finska inbördeskriget (även frihetskrig, medborgarkrig, revolution) var en väpnad konflikt i det nyligen självständiga Finland, som pågick från den 27 januari till den 15 maj 1918, mellan den "röda" sidan och den "vita" sidan.
Ny!!: Slaget om Tammerfors och Finska inbördeskriget · Se mer »
Georgij Bulatsel
Georgij Bulatsel med familj och tjänare i Kumo före inbördeskriget. Georgij Viktorovitj Bulatsel, född 1875, död 28 april 1918, var en rysk överstelöjtnant på den röda sidan i finska inbördeskriget.
Ny!!: Slaget om Tammerfors och Georgij Bulatsel · Se mer »
Gustaf Mannerheim
Carl Gustaf Emil Mannerheim, född 4 juni 1867 på Villnäs slott i Egentliga Finland, död 27 januari 1951 i Lausanne i Schweiz, var en finlandssvensk friherre, militärofficer och statsman. Han är den ende som innehaft titeln marskalk av Finland. Han är främst känd för sin ledande roll under vinterkriget och fortsättningskriget, men hade därtill ett avgörande inflytande på genomförandet av Finlands självständighet, finska inbördeskriget, dess politiska orientering mot övriga Norden och stadfästandet av Finlands regeringsform från 1919. 53 år efter sin död röstades han fram som den främste finländaren genom tiderna. Före 1917 var det som då kallades Storfurstendömet Finland en autonom del av det ryska imperiet, och Mannerheim gjorde karriär i den kejserliga ryska armén. Han hade en framträdande plats vid ceremonierna för kejsar Nikolaus II:s kröning 1896 och hade senare flera privata möten med kejsaren. Han tjänstgjorde i det rysk-japanska kriget och även på östfronten under första världskriget. 1917 utnämndes han till generallöjtnant. Efter den bolsjevikiska revolutionen i november 1917 i Ryssland förklarade Finland sin självständighet den 6 december samma år – men blev snart indraget i finska inbördeskriget 1918, mellan de probolsjevikiska ”röda” och de ”vita”, som de trupper som leddes av Finlands senat, understödda av trupper från tyska riket kallades. En finsk delegation utsåg Mannerheim till militär chef för de vita i januari 1918, och han ledde dem till seger och höll en triumfartad segerparad i Helsingfors i maj. Efter att ha tillbringat en tid utomlands bjöds han tillbaka till Finland för att tjänstgöra som landets andre regent, eller statschef, från december 1918 till juli 1919. Trots att han var monarkist ratificerade han formellt Finlands republikanska grundlag. Han ställde sedan upp mot Kaarlo Juho Ståhlberg i det första finska presidentvalet 1919, men förlorade och lämnade politiken. Mannerheim var med och grundade Mannerheims förbund för barnskydd 1920 och ledde Finlands Röda Kors från 1922 till sin död. Han fick åter en central roll i den nationella försvarspolitiken när president Svinhufvud 1931 utsåg honom till ordförande för Finlands försvarsråd, med uppgift att förbereda ett eventuellt krig mot Sovjetunionen. Man kom också överens om att han tillfälligt skulle ta över rollen som överbefälhavare för landets väpnade styrkor från presidenten om det skulle bli krig. Sedan Sovjetunionen hade invaderat Finland i november 1939, i det som blev vinterkriget, ersatte Mannerheim president Kyösti Kallio som överbefälhavare, och innehade posten även under fortsättningskriget som utbröt året efter vinterkrigets slut. Han blev en enande symbol för krigsansträngningen och en del av landets ledning. Han deltog personligen i planeringen av Operation Barbarossa och ledde de finska försvarsstyrkorna i en invasion av Sovjetunionen parallellt med Nazityskland. Det blev känt som fortsättningskriget (1941–1944). 1944, när utsikterna för att Nazityskland skulle lida nederlag i andra världskriget sågs som uppenbara, avgick president Risto Ryti sedan ett vapenstillestånd med Sovjetunionen hade säkrats och därefter utsågs Mannerheim av riksdagen till Finlands president. Han övervakade fredsförhandlingarna med Sovjetunionen och Storbritannien. På grund av dålig hälsa avgick Mannerheim från presidentposten 1946 och tillbringade en stor del av sitt återstående liv på ett sanatorium i Schweiz, där han skrev sina memoarer och dog 1951 i Lausanne i Schweiz. Mannerheim dog den 27 januari 1951 på (Lausannes universitetssjukhus i Lausanne, Schweiz. Han begravdes 4 februari 1951 på Sandudds begravningsplats i Helsingfors med statsbegravning med fulla militära hedersbetygelser.
Ny!!: Slaget om Tammerfors och Gustaf Mannerheim · Se mer »
Hugo Salmela
Hugo Salmela Hugo Salmela född 13 juni 1884 i Parikkala i Viborgs län, död 28 mars 1918 i Tammerfors var ett högre befäl i de röda trupperna i finska inbördeskriget.
Ny!!: Slaget om Tammerfors och Hugo Salmela · Se mer »
Norden
De nordiska staternas flaggor Minnestavla på Hässelby slotts trädgårdsmur med de nordiska huvudstädernas stadsvapen. Från vänster Helsingfors, Köpenhamn, Oslo, Reykjavik och Stockholm. Se artikel Nordiskt kultursamarbete mellan huvudstäderna. Norden är ett område i norra Europa som består av länderna Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige samt de självstyrande områdena Åland (tillhör Finland), Färöarna och Grönland (tillhör Danmark).
Ny!!: Slaget om Tammerfors och Norden · Se mer »
Olof Palme
Sven Olof Joachim Palme, född 30 januari 1927 på Östermalm i Stockholm, död 28 februari 1986 i Stockholm, var en svensk socialdemokratisk politiker.
Ny!!: Slaget om Tammerfors och Olof Palme · Se mer »
Olof Palme (historiker)
Olof Palme, född 21 september 1884 i Borgå, Finland, död 3 april 1918 i Tammerfors (stupad i strid mot de röda), var en svensk historiker och organisatör av svenska frivilliginsatser i finska inbördeskriget.
Ny!!: Slaget om Tammerfors och Olof Palme (historiker) · Se mer »
Statsminister
Statsminister är titeln på regeringschefen i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.
Ny!!: Slaget om Tammerfors och Statsminister · Se mer »
Svenska brigaden
Svenska brigaden var det rikssvenska frivilligförband som ingick i de vitas stridsstyrka under finska inbördeskriget.
Ny!!: Slaget om Tammerfors och Svenska brigaden · Se mer »
Tammerfors
Tammerfors (Tampere) är en stad och kommun belägen i landskapet Birkaland i Finland.
Ny!!: Slaget om Tammerfors och Tammerfors · Se mer »
Tammerfors fångläger
Barackerna i Tammerfors fångläger. Tammerfors fångläger, även Kalevankangas fångläger, var ett fängelseläger efter finska inbördeskriget i Kalevankangas i Tammerfors 1918, som hade över 10 000 fångar från Röda gardet.
Ny!!: Slaget om Tammerfors och Tammerfors fångläger · Se mer »
Upsala Nya Tidning
Upsala Nya Tidning (UNT) är en morgontidning som utges i Uppsala och alla angränsande kommuner till Uppsala kommun i Uppsala län samt även i Sigtuna kommun i Stockholms län.
Ny!!: Slaget om Tammerfors och Upsala Nya Tidning · Se mer »
Verner Lehtimäki
Verner Lehtimäki. Verner Lehtimäki, född 8 juni 1890 i Vahto, död 5 april 1938 i Sovjetunionen, var en finländsk socialist och pilot.
