Snabbare tillgång än webbläsare!
59 relationer: Affrikata, Allofon, Alveolar konsonant, Approximant, Artikulationsställe, Aspiration (fonetik), Dental konsonant, Finlandssvenska, Fonem, Fonologi, Fonotax, Frikativa, Götamål, Glottal konsonant, Gotländska, Grafem, Högsvenska, Internationella fonetiska alfabetet, Kedjeförskjutning, Klusil, Komplementär distribution, Konsonant, Konsonantkluster, Labial konsonant, Labiodental konsonant, Lista över svenska homografer, Lista över svenska minimala par mellan sj- och tj-ljudet, Lista över svenska ordaccentsskilda minimala par, Medeltiden, Monoftong, Morfem, Nasal konsonant, Natur & Kultur, Palatal konsonant, Retroflex konsonant, Rikssvenska, Rotiska ljud, Sandhi, Sörmländska, Segment (lingvistik), Sj-ljudet, Skånska, Sonoritet, Stavelse, Stockholms-e, Svensk ortografi, Svenska, Svenska vokallängdsskilda minimala par, Svenskans tionde vokal, Tj-ljudet, ..., Tomas Riad, Tonande konsonant, Tonlös konsonant, Tungrots-r, Tyska, Velar konsonant, Vokal, Vokalskiftet i yngre fornsvenska, Yngre fornsvenska. Förläng index (9 mer) »
Affrikata
En affrikata är ett konsonantiskt språkljud som består av två faser: först en ocklusiv fas (som i en klusil) där luftströmmens väg helt stängs av; därefter följer en frikativ fas (som i en frikativa), där luftströmmens väg delvis öppnas upp.
Ny!!: Svensk fonologi och Affrikata · Se mer »
Allofon
En allofon är ett språkljud: en variant av ett fonem i en viss språklig varietet som trots skiljande uttal inte kan ändra betydelsen av ett ord.
Ny!!: Svensk fonologi och Allofon · Se mer »
Alveolar konsonant
En alveolar fon uttalas genom att tungan förs samman med tandköttet, vid framtändernas fäste.
Ny!!: Svensk fonologi och Alveolar konsonant · Se mer »
Approximant
Approximanter är en typ av språkljud som kan betraktas som ett mellanting mellan vokaler och typiska konsonanter.
Ny!!: Svensk fonologi och Approximant · Se mer »
Artikulationsställe
Artikulationsställen kallas de nyckelställen i talapparaten där konsonanta språkljud produceras.
Ny!!: Svensk fonologi och Artikulationsställe · Se mer »
Aspiration (fonetik)
Aspiration (latin aspiratio, av aspiro ’andas ut’, ’blåsa’) är ett lätt brus som uppstår när luft strömmar genom glottis och ett öppet ansatsrör före eller efter ett konsonantljud.
Ny!!: Svensk fonologi och Aspiration (fonetik) · Se mer »
Dental konsonant
En dental fon uttalas genom att tungan trycks mot överkäkens framtänder.
Ny!!: Svensk fonologi och Dental konsonant · Se mer »
Finlandssvenska
Områden markerade med blå färg är de där den övervägande majoriteten av de svenskspråkiga i Finland bor. Finlandssvenska (suomenruotsi) är en överregional varietet av svenska som är karakteristisk för finlandssvenskar och som kännetecknas av vissa finländska särdrag.
Ny!!: Svensk fonologi och Finlandssvenska · Se mer »
Fonem
Ett fonem, eller segmentalt fonem, är en betydelseskiljande fon (även kallade språkljud) som formar språket.
Ny!!: Svensk fonologi och Fonem · Se mer »
Fonologi
Fonologi (av grekiskans phōnē, "ljud", och logia, "lära", även kallat fonematik, främst av engelska strukturalistiska fonologer) är vetenskapen om språkljudens och prosodins interna funktion.
Ny!!: Svensk fonologi och Fonologi · Se mer »
Fonotax
Fonotax (av gr. φωνή ’ljud’ och ταξις ’sekvens’), den del av fonologin som handlar om hur olika fonem kan kombineras i ett språk.
Ny!!: Svensk fonologi och Fonotax · Se mer »
Frikativa
Frikativor (plural av frikativa) är samlingsnamnet för kontinuerliga brusande språkljud.
Ny!!: Svensk fonologi och Frikativa · Se mer »
Götamål
Karta med götamål utmärkt med ljusgrönt. Götamål är ett av det svenska språkområdets sex olika dialektområden.
Ny!!: Svensk fonologi och Götamål · Se mer »
Glottal konsonant
En glottal fon är ett språkljud som bildas genom att stämläpparna (stämbanden) förs samman.
Ny!!: Svensk fonologi och Glottal konsonant · Se mer »
Gotländska
Gotländska är en dialekt som talas på öarna Gotland och Fårö.
Ny!!: Svensk fonologi och Gotländska · Se mer »
Grafem
Ett grafem (från grekiskans graphē som betyder "skrift", och ändelsen -em från fonem.) är ett skriftspråks minsta betydelseskiljande enhet, till exempel bokstäver eller siffror.
Ny!!: Svensk fonologi och Grafem · Se mer »
Högsvenska
Högsvenska, finlandssvenskt högspråk eller standardfinlandssvenska är det finlandssvenska standardspråket.
Ny!!: Svensk fonologi och Högsvenska · Se mer »
Internationella fonetiska alfabetet
Det internationella fonetiska alfabetet, förkortat IPA (av engelskans International Phonetic Alphabet), är ett fonetiskt alfabet.
Ny!!: Svensk fonologi och Internationella fonetiska alfabetet · Se mer »
Kedjeförskjutning
En kedjeförskjutning är inom historisk lingvistik en serie sammanlänkade ljudförändringar, där en ljudförändring inte sker isolerat utan resulterar i ytterligare en ljudförändring.
Ny!!: Svensk fonologi och Kedjeförskjutning · Se mer »
Klusil
Klusiler (explosiva konsonantljud) är samlingsnamnet på foner som produceras genom att luftvägen obstrueras med tungans eller läpparnas hjälp, varpå ett lufttryck byggs upp i munhålan och halsen (ocklusionsfasen).
Ny!!: Svensk fonologi och Klusil · Se mer »
Komplementär distribution
Komplementär distribution innebär att olika fonetiska realiseringar, (uttal av ett visst fonem) styrs av den fonetiska omgivningen.
Ny!!: Svensk fonologi och Komplementär distribution · Se mer »
Konsonant
En konsonant, eller ett konsonantljud, är ett språkljud som bildas genom en markant förträngning eller total avspärrning av svalget och munhålan.
Ny!!: Svensk fonologi och Konsonant · Se mer »
Konsonantkluster
Konsonantgrupp, konsonantklunga eller konsonantkombination uppstår när flera konsonantljud avlöser varandra i ett ord, utan mellanliggande vokal.
Ny!!: Svensk fonologi och Konsonantkluster · Se mer »
Labial konsonant
Labiala konsonanter är samlingsnamnet för de konsonanter som artikuleras vid läpparna.
Ny!!: Svensk fonologi och Labial konsonant · Se mer »
Labiodental konsonant
Labiodentala konsonanter (ytterst av latin labium, ’läpp’ och dens, ’tand’) är en grupp av konsonanta språkljud som uttalas antingen genom att underläppen förs samman med överkäkens tänder, eller motsvarande för överläpp och underkäkens tänder.
Ny!!: Svensk fonologi och Labiodental konsonant · Se mer »
Lista över svenska homografer
Det här är en lista över svenska homografer, det vill säga en lista över svenska ordpar där orden trots att de uttalas olika stavas likadant.
Ny!!: Svensk fonologi och Lista över svenska homografer · Se mer »
Lista över svenska minimala par mellan sj- och tj-ljudet
I svenskan skiljer man mellan sj-ljudet och tj-ljudet.
Ny!!: Svensk fonologi och Lista över svenska minimala par mellan sj- och tj-ljudet · Se mer »
Lista över svenska ordaccentsskilda minimala par
Ordaccentsskilda minimala par i sverigesvensk standardsvenska är ordformer vars betydelser skiljer sig åt beroende på med vilken tonaccent/ordaccent de uttalas.
Ny!!: Svensk fonologi och Lista över svenska ordaccentsskilda minimala par · Se mer »
Medeltiden
Byggplats under högmedeltiden. Illumination i en medeltida handskrift. Leo III. Från kalendern ''Les Très Riches Heures du Duc de Berry''. Medeltiden är en traditionell benämning på en period av Västerlandets historia som ligger mellan antiken och modern tid.
Ny!!: Svensk fonologi och Medeltiden · Se mer »
Monoftong
En monoftong är ett enkelt vokalljud i en stavelse.
Ny!!: Svensk fonologi och Monoftong · Se mer »
Morfem
Ett morfem eller ordled är den minsta betydelsebärande enheten i ett språk.
Ny!!: Svensk fonologi och Morfem · Se mer »
Nasal konsonant
Nasaler är samlingsnamnet på konsonanter som produceras genom att vägen till näshålan öppnas.
Ny!!: Svensk fonologi och Nasal konsonant · Se mer »
Natur & Kultur
Natur & Kultur (NoK) är ett svenskt bokförlag grundat 1922.
Ny!!: Svensk fonologi och Natur & Kultur · Se mer »
Palatal konsonant
En palatal fon uttalas genom att tungan trycks mot gommen.
Ny!!: Svensk fonologi och Palatal konsonant · Se mer »
Retroflex konsonant
En retroflex (även supradental eller postalveolarNationalencyklopedin,, 4 mars 2009, uppslagsord: supradental) är en konsonant som uttalas genom att tungan dras bakåt och tungspetsen trycks mot gommen.
Ny!!: Svensk fonologi och Retroflex konsonant · Se mer »
Rikssvenska
Rikssvenska (eller standardsvenska) är den svenska språkliga varietet som, till skillnad från dialekter, inte kan kopplas till någon bestämd del av det svenska språkområdet.
Ny!!: Svensk fonologi och Rikssvenska · Se mer »
Rotiska ljud
Rotiska ljud, rotisk konsonant, är ett samlingsbegrepp för r-ljud och r-färgade språkljud.
Ny!!: Svensk fonologi och Rotiska ljud · Se mer »
Sandhi
Sandhi (från sanskrit: संधि, saṃdhi) är inom lingvistiken ett begrepp för flera olika slags uttalsförändringar som kan uppstå i skarven mellan ord eller morfem.
Ny!!: Svensk fonologi och Sandhi · Se mer »
Sörmländska
Sörmländska är ett samlingsnamn på de svenska dialekter som talas i Södermanland, både de gamla genuina dialekterna och det regionala riksspråk som talas där i dag.
Ny!!: Svensk fonologi och Sörmländska · Se mer »
Segment (lingvistik)
Spektrogram av ordet /glas/ uttalat av en manlig svensk talare. Segmenten är avgränsade med tunna streck Segment, är ett begrepp som används inom fonetiken för att referera till de enskilda, diskreta språkljuden.
Ny!!: Svensk fonologi och Segment (lingvistik) · Se mer »
Sj-ljudet
Sj-ljudet (även sje-ljudet eller 7-ljudet) är ett tonlöst frikativt fonem, eller en kategori av konsonanter, som används i svenska språket i ord som sju, passion, hyssja eller dusch.
Ny!!: Svensk fonologi och Sj-ljudet · Se mer »
Skånska
Skånska är i dag oftast ett samlingsbegrepp för de svenska utjämnade dialekter och regionala former av standardsvenska som i dag brukas i Skåne.
Ny!!: Svensk fonologi och Skånska · Se mer »
Sonoritet
Sonoritet (efter lat. sonorus 'ljudande', 'klingande') betecknar den relativa hörbarheten (hörstyrkan) hos språkljuden.
Ny!!: Svensk fonologi och Sonoritet · Se mer »
Stavelse
Stavelsen är en rytmisk grundenhet samt den minsta prosodiska enheten.
Ny!!: Svensk fonologi och Stavelse · Se mer »
Stockholms-e
Stockholms-e är ett fonologiskt fenomen inom vissa svenska dialekter som innebär ett sammanfall mellan ä-ljudet och e-ljudet (IPA: respektive). Ofta åsyftas i synnerhet sammanfallet mellan de långa vokalerna, vilket innebär att mäta och meta uttalas identiskt, men även sammanfallet av de korta vokalerna, det vill säga att sätt och sett uttalas likadant, benämns ibland som Stockholms-e. Sammanfallet av de långa vokalerna har traditionellt förekommit i ett mindre område i Uppland och runt Stockholm, på finlandssvenska och i östra Blekinge, t.ex.
Ny!!: Svensk fonologi och Stockholms-e · Se mer »
Svensk ortografi
Svensk ortografi är läran om svenskans skriftspråk.
Ny!!: Svensk fonologi och Svensk ortografi · Se mer »
Svenska
Svenska är ett östnordiskt språk som talas av ungefär tio miljoner personer, främst i Sverige där språket har en dominant ställning som huvudspråk, men även som det ena nationalspråket i Finland och som enda officiella språk på Åland.
Ny!!: Svensk fonologi och Svenska · Se mer »
Svenska vokallängdsskilda minimala par
I svenska språket har alla ord minst en betonad stavelse, och alla betonade stavelser har ett långt vokalljud, eller ett kort vokalljud följt av ett långt konsonantljud.
Ny!!: Svensk fonologi och Svenska vokallängdsskilda minimala par · Se mer »
Svenskans tionde vokal
Svenskans tionde vokal är ett vokalfonem, som allmänt funnits i nysvenska och som fortfarande finns i vissa nusvenska språkliga varieteter.
Ny!!: Svensk fonologi och Svenskans tionde vokal · Se mer »
Tj-ljudet
Tj-ljudet (även tje-ljudet eller 20-ljudet) är ett tonlöst frikativt fonem som används i svenska språket i ord som tjugo, kikare eller kjol.
Ny!!: Svensk fonologi och Tj-ljudet · Se mer »
Tomas Riad
Tomas Staffan Riad (uttal) född 15 november 1959 i Uppsala, är en svensk språkvetare.
Ny!!: Svensk fonologi och Tomas Riad · Se mer »
Tonande konsonant
En konsonant fon är tonande om röstkällan är aktiv under uttalet, till exempel att stämbanden är spända.
Ny!!: Svensk fonologi och Tonande konsonant · Se mer »
Tonlös konsonant
En konsonant fon är tonlös om röstkällan är passiv under uttalet.
Ny!!: Svensk fonologi och Tonlös konsonant · Se mer »
Tungrots-r
Tungrots-r är det skorrande r-ljud som man gör med bakre delen av tungan.
Ny!!: Svensk fonologi och Tungrots-r · Se mer »
Tyska
Talad tyska Tyska (deutsche Sprache, Deutsch) är ett germanskt språk, talat av omkring 120–150 miljoner människor (varav cirka 95 miljoner har det som modersmål).
Ny!!: Svensk fonologi och Tyska · Se mer »
Velar konsonant
En velar fon uttalas genom att tungryggen trycks mot den mjuka gommen.
Ny!!: Svensk fonologi och Velar konsonant · Se mer »
Vokal
En vokal är ett språkljud som bildas utan förträngning eller avspärrning i de delar av talapparaten som är ovanför glottis.
Ny!!: Svensk fonologi och Vokal · Se mer »
Vokalskiftet i yngre fornsvenska
Vokalskiftet i yngre fornsvenska är den förändring i uttalet av långa vokaler som till stor del ägde rum under yngre fornsvensk tid, men med början före 1375.
Ny!!: Svensk fonologi och Vokalskiftet i yngre fornsvenska · Se mer »
Yngre fornsvenska
Yngre fornsvenska är den svenska som talades under perioden omkring 1375–1526.
Ny!!: Svensk fonologi och Yngre fornsvenska · Se mer »
