Logotyp
Unionpedia
Kommunikation
Ladda ned på Google Play
Ny! Ladda ner Unionpedia på din Android™-enhet!
Fri
Snabbare tillgång än webbläsare!
 

Vandöd

Index Vandöd

Yurei, ett japanskt spöke. Vandöda eller odöda väsen förekommer i folktro över hela världen.

14 relationer: Anatomi, Ande, Djur, Draug, Folktro, Ghoul, Livet efter detta, Människa, Nekromant, Skelett (odöd), Skräck, Spöke, Vampyr, Zombie.

Anatomi

Mondino dei Liuzzi, ''Anathomia'', 1541. Anatomi (av grekiska ἀνατέμνω anatemnō "skära upp", av ἀνά ana "upp" och τέμνω temnō "skära") är den del av biologin som behandlar hur organismer är uppbyggda.

Ny!!: Vandöd och Anatomi · Se mer »

Ande

En ande (latin: spiritus) är ett ord med gammal härstamning som förekommer i de flesta indoeuropeiska språk, och är nära besläktat med vind och andedräkt.

Ny!!: Vandöd och Ande · Se mer »

Djur

Djur (Animalia, Metazoa) är flercelliga organismer som kännetecknas av att de är rörliga och heterotrofa, det vill säga får sin energi från föda, och utgör ett rike inom klassificeringen av levande organismer.

Ny!!: Vandöd och Djur · Se mer »

Draug

Draugen är inom nordisk mytologi dels en gravsatt död människa och dels en gengångare, vars kropp går igen.

Ny!!: Vandöd och Draug · Se mer »

Folktro

Spring Heeled Jack är en figur i brittisk folktro. Folktro är ett samlingsnamn på folkliga trosuppfattningar inom ett geografiskt område med en begränsad etnicitet.

Ny!!: Vandöd och Folktro · Se mer »

Ghoul

Ghoul är en varelse ur arabiskt folkminne som håller till på gravplatser, plundrar gravar och äter lik.

Ny!!: Vandöd och Ghoul · Se mer »

Livet efter detta

forntida egyptiska religionen. Livet efter detta eller livet efter döden är ett koncept som beskrivs i alla religiösa kulter, naturreligioner och hos de stora världsreligionerna.

Ny!!: Vandöd och Livet efter detta · Se mer »

Människa

Människa (Homo sapiens, den "visa människan") är ett däggdjur av släktet Homo.

Ny!!: Vandöd och Människa · Se mer »

Nekromant

En nekromant (vardaglig form: nekromantiker) är någon som ägnar sig åt nekromanti (från grekiska νεκρομαντεία nekromanteia, ’dödssiande’, sammansatt av nekrós ("död") och manteía ("spådom", "förutsägelse"). Det var ursprungligen en schaman eller andebesvärjare som söker kontakt med de dödas andar för att få kunskap om framtiden eller något annat som endast de döda antas känna till. På engelska blev necromancer en synonym för en ondskefull trollkarl, varifrån ordet har kommit in i fantasylitteraturen, där nekromanter ofta förekommer och är magiker som styr och behärskar den döda vävnadens användningsområden. Nekromanti är känt från hela jorden i alla möjliga former. I det forntida Egypten med dess rikt utvecklade dödskult spelade nekromantin en underordnad roll, då man ansåg att det fanns oöverstigligt motsatsförhållande mellan levande och döda. Hos de semitiska folken stod däremot nekromantin högt. Ett känt exempel från Bibeln är när Saul besöker andebesvärjerskan i Endor, som för kungen frambesvärjer den döde Samuels ande. Den initierade nekromantin stod dock högst i Grekland, där den under hellenistisk tid utvecklades till en av ett fåtal behärskad lärdomsgren. Den sammanblandades här med den redan i Babylonien efter astrologiska principer bedrivna demonbesvärjelsen, vilken senare komma att utgöra ett viktigt drag i medeltidens lärda svartkonst, som i sin tur fick inflytande på senare tiders folkliga nekromantin, bland annat i fråga om den på marken eller kyrkgolvet uppritade cirkeln med planettecknen eller namnen i treenigheten, inom vilken nekromantikern ansågs oåtkomlig för den makt han frambesvärjde. Hos olika europeiska folk var dödskulten i äldre tid knuten till bestämda årsfester, och nekromantin har ofta förlagts till dessa. Hos keltiska folk var den annat förlagd till hösten, vilket påverkade uppkomsten av Alla helgons dag. Hos finsk-ugriska och slaviska folk pågick kyrkogårdsfesterna vissa dagar på våren, och hos germanska folk var julen den tid då de döda ansågs kunna besöka de levandes värld. Själve Oden är en nekromant (och julens specielle gud) och berättar i "Hávamál" om en runbesvärjelse som låter honom tala med de döda. I "Balders Drömmar" rider Oden till Hel där han manar fram en död völva för att få information om framtiden och enligt Snorre Sturlasson ska Oden ha kallats "Draugadróttinn": De Odödas Härskare. Bland de många metoder för nekromanti som förekommit i svensk folktro finns att koka en, på kyrkogården framgrävd, dödskalle i gröt, varvid man ansett sig kunna kalla den döde till sig. Gustaf von Düben beskrev i Om Lappland och lapparne 1873 hur andetalare kommunicerar med de döda medan en nåjd samtidigt trummar på sin trumma. Även i småländsk folktro omtalas på 1800-talet hur man använde en trumma för att söka kontakt med de dödas andar. Även Emanuel Swedenborg kan betraktas som nekromantiker. För modernare försök att kommunicera med de döda brukar i stället begreppet spiritism användas. Från början anses det vara en form av spådom, genom vilken de döda kontaktas för att ge svar. Mycket likt de medium och synska personer man lätt ser i TV-serier även nu. Det finns även de som trots sin fromma kristna tro har sett eller åtminstone säger att de har sett nekromanter utföra sina ritualer. Bland dessa är då likvakan en vanlig företeelse. Då gräver nekromanten upp ett flertal döda kroppar och med hjälp av besvärjelser väcker de denna till liv. Nekromanter förekommer ofta i vissa typer av rollspel och filmer. Ordet nekromant används i allmänhet ej längre i svenska språket.

Ny!!: Vandöd och Nekromant · Se mer »

Skelett (odöd)

Odöda skelett i ett träsnitt från ''La Danse Macabre'' av Hans Holbein d.y. (1538). Odöda skelett är vanliga i mytologi.

Ny!!: Vandöd och Skelett (odöd) · Se mer »

Skräck

Skugga av Greve Orlok från Nosferatu (1922), en väl igenkänd skuggprofil för skräck. Skräck är en vid genre som innehåller allt från terror till horror, som är två subgenrer inom denna litteratur, dock med varsitt syfte.

Ny!!: Vandöd och Skräck · Se mer »

Spöke

Illustration av en pirats spöke av Howard Pyle. Ett spöke, så som de ofta illustreras i barnböcker. Ett spöke (även gengångare, vålnad, skugga, fantom) är enligt folktro och parapsykologi en avliden persons ande, själ eller immateriella skuggbild.

Ny!!: Vandöd och Spöke · Se mer »

Vampyr

Människa utklädd till vampyr. En vampyr är en mytologisk varelse, med övernaturliga krafter och förmågor.

Ny!!: Vandöd och Vampyr · Se mer »

Zombie

En zombie vid skymning i ett sockerrörsfält på Haiti. Zombie (inlånat sedan 1965 från engelska, från haitisk kreols zonbi med liknande betydelse, och kongolesiskans zumbi, 'lyckofetisch') är i främst den karibiska versionen av voodoo en människa vars sinne behärskas av en annan eller vars viljeförmåga helt försvunnit, alternativt en död människa vars kropp återfått livet enbart i så måtto att den kan röra sig och eventuellt utföra en mästares order.

Ny!!: Vandöd och Zombie · Se mer »

Omdirigerar här:

Levande död, Odöd, Odöda, Vandöda.

UtgåendeInkommande
Hallå! Vi är på Facebook nu! »