Finsk-ugriska språk och Morfologi (lingvistik)

Genvägar: Skillnader, Likheter, Jaccard Likhet Koefficient, Referenser.

Skillnad mellan Finsk-ugriska språk och Morfologi (lingvistik)

Finsk-ugriska språk vs. Morfologi (lingvistik)

De finsk-ugriska språken. Finsk-ugriska språk är en grupp besläktade språk inom den uraliska språkfamiljen som huvudsakligen talas i skogsbältet från floden Ob och västerut. Morfologi eller formlära är den del av lingvistiken som studerar ordens struktur, deras former och bildning.

Agglutinerande språk

De agglutinerande språken är en undertyp av de syntetiska språken, det vill säga språk där enskilda ord ändrar form för att kunna användas i olika grammatiska sammanhang.

Agglutinerande språk och Finsk-ugriska språk · Agglutinerande språk och Morfologi (lingvistik) · Se mer »

Aspekt

Aspekt är inom grammatiken en böjningskategori av verb som (till exempel genom tillägg av affix eller hjälpverb) anger om ett verbs handling är tillfällig eller upprepad, avslutad eller oavslutad.

Aspekt och Finsk-ugriska språk · Aspekt och Morfologi (lingvistik) · Se mer »

Avledning

Avledning kallas en form av ordbildning där ett tilläggsmorfem, som inte kan fungera som ett självständigt ord, tillfogas ett befintligt ord (som då blir rotmorfem).

Avledning och Finsk-ugriska språk · Avledning och Morfologi (lingvistik) · Se mer »

Böjning (grammatik)

Böjning (även flexion) är en term inom grammatiken och hör till språks morfologi, det vill säga ordens formlära inom lingvistiken.

Böjning (grammatik) och Finsk-ugriska språk · Böjning (grammatik) och Morfologi (lingvistik) · Se mer »

Kasus

Kasus är en grammatisk kategori för nomen (eller nominalfraser), som markerar dessas funktion i satsen.

Finsk-ugriska språk och Kasus · Kasus och Morfologi (lingvistik) · Se mer »

Modus

Modus (pl. modi eller modus), av latinets modus, m, 'mått', 'sätt', är inom språkvetenskap en böjningskategori hos verb som uttrycker modalitet.

Finsk-ugriska språk och Modus · Modus och Morfologi (lingvistik) · Se mer »

Morfem

Ett morfem eller ordled är den minsta betydelsebärande enheten i ett språk.

Finsk-ugriska språk och Morfem · Morfem och Morfologi (lingvistik) · Se mer »

Numerus

Numerus (ung. antalsform) är en grammatisk böjningskategori.

Finsk-ugriska språk och Numerus · Morfologi (lingvistik) och Numerus · Se mer »

Person (grammatik)

Inom lingvistiken används person för att beskriva vilken roll ett givet nomen spelar i en sats, till exempel huruvida nomenet utpekar talaren, den tilltalade, det omtalade eller någon annan roll.

Finsk-ugriska språk och Person (grammatik) · Morfologi (lingvistik) och Person (grammatik) · Se mer »

Suffix

Suffix (även postfix eller ändelse) är en betydelsebärande orddel (morfem) som placeras efter rotmorfemet, (eller i sammansatta ord rotmorfemen), men som i sig själv inte kan utgöra ett självständigt ord.

Finsk-ugriska språk och Suffix · Morfologi (lingvistik) och Suffix · Se mer »

Syntax

Syntax (av grekiska σύνταξις, sýntaxis; "sammanställning", av σύν, "samman", och τάξις, "ordning", "sekvens") eller satslära är en del av grammatiken.

Finsk-ugriska språk och Syntax · Morfologi (lingvistik) och Syntax · Se mer »

Tempus

Tempus handlar om att beskriva händelser i förhållande till tid. Tempus (latin för "tid") anges hur satsens aktion förhåller sig tidsligt till talögonblicket.

Finsk-ugriska språk och Tempus · Morfologi (lingvistik) och Tempus · Se mer »

Verb

Verb (av lat. verbum, ord) är en ordklass som innehåller ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande.

Finsk-ugriska språk och Verb · Morfologi (lingvistik) och Verb · Se mer »