Partenogenes och Sexuell förökning

Genvägar: Skillnader, Likheter, Jaccard Likhet Koefficient, Referenser.

Skillnad mellan Partenogenes och Sexuell förökning

Partenogenes vs. Sexuell förökning

Partenogenes, ibland kallad jungfrufödsel, är inom zoologin en form av asexuell förökning genom produktion av avkomma ur obefruktade ägg. Två flugor parar sig under flygning. Sexuell förökning eller könlig fortplantning är en livscykel som karakteriseras av växling mellan celler med enkel (haploid) och dubbel (diploid)) kromosomuppsättning. Celler med dubbel kromosomuppsättning kan delas upp i celler med enkel kromosomuppsättning i en process som kallas meios. Två celler med enkel kromosomuppsättning kan därefter förena sig till en cell med dubbel kromosomuppsättning i en process som kallas befruktning. Hos bland annat nästan alla djur och växter finns det två typer av cell med enkel kromosomuppsättning, hanliga hanliga och honliga. De honliga könscellerna kallas äggceller och är stora och orörliga. De hanliga kallas spermier hos djur, och spermatozoider hos växter och är små och rörliga. Nästan alla organismer som är tillräckligt stora för att ses med blotta ögat har sexuell förökning, även om vissa även kan föröka sig asexuellt. Det finns ett flertal olika system för sexuell förökning. Könsceller bildas hos diploida organismer (organismer med dubbel kromosomuppsättning) genom en särskild form av celldelning som benämnes reduktionsdelning eller meios. Den normala kromosomuppsättningen innebär att individen har dubbla upplagor av alla arvsanlag, ärvt från vardera föräldern. I meiosen bildas haploida celler, med enkel kromosomuppsättning. Hos haplonta organismer (organismer med enkel kromosomuppsättning) sker meiosen direkt efter att en zygot har bildats. Könscellerna bildas då direkt från den vuxna individen. Befruktning innebär att den hanliga könscellen för över sitt genetiska innehåll till ägget. Vanligen sker sexuell förökning genom korsbefruktning, vilket innebär att han- och honcell från olika individer smälter samman. Självbefruktning, att en individ kan befrukta sig själv, är ovanligt hos djur men förekommer hos plattmaskar, ledmaskar, och ibland hos daggmaskar. Hos växterna är självbefruktning vanligare, och förekommer bland annat hos en del gräs, korsblommiga växter och blåklockor. Den sexuella förökningen utvecklades senare i evolutionen än den asexuella. Utvecklingen av sexuell förökning är ett viktigt och förbryllande problem i modern evolutionsbiologi. Många grupper av organismer, framför allt de flesta djur och växter, förökar sig sexuellt. Utvecklingen av sexuell förökning innehåller två närstående, men ändå klart olika teman: dess ursprung och dess vidmakthållande. Men eftersom de befintliga hypoteserna om ursprunget är svåra att testa experimentellt, har det mesta av aktuell forskning varit inriktad på vidmakthållandet av sexuell reproduktion. Flera förklaringar har föreslagits av biologer, inklusive William D. Hamilton, Alexej Kondrasjov, George C. Williams, Harris Bernstein, Carol Bernstein, Michael M. Cox, Frederic A. Hopf och Richard E. Michod att förklara hur sexuell förökning vidmakthålls i ett stort antal olika nu levande organismarter. De första fossila bevisen på organismer som reproducerade sig sexuellt är på eukaryoter för någonting mellan 1,2 och 1 miljarder år sedan. Dess fördel framför asexuell förökning är möjligheten till korsbefruktning, som ger upphov till individer som är genetiskt olika föräldraorganismerna. Detta ger en större genetisk mångfald, och tillåter arter att förändras snabbare än enbart genom mutationer. Avkommans genuppsättning skiljer sig från föräldraorganismen, eftersom dessa slumpmässigt donerar halva sitt genom till var och en av könscellerna, genom en process som kallas meios. Dessa könsceller med halv genuppsättning möts sedan och smälts samman, för att producera en ny individ med en helt ny genuppsättning.

Asexuell förökning

Asexuell förökning är former av fortplantning där en organism förökar sig utan inverkan av en könscell från en annan individ, och bildar två eller fler individer.

Asexuell förökning och Partenogenes · Asexuell förökning och Sexuell förökning · Se mer »

Bakterier

Bakterier (Bacteria) eller eubakterier (Eubacteria) är encelliga mikroorganismer utan cellkärna och andra membranomslutna organeller; de har dock ribosomer.

Bakterier och Partenogenes · Bakterier och Sexuell förökning · Se mer »

Befruktning

En spermie tas in genom äggcellens membran. Befruktning, ibland konception, fertilisering, fekundation eller syngami, är den process då två könsceller (normalt manlig respektive kvinnlig) förenas och bildar en ny organism av samma art.

Befruktning och Partenogenes · Befruktning och Sexuell förökning · Se mer »

Evolution

Livets träd i grova drag. Evolution i biologisk mening är den process varigenom levande organismers egenskaper förändras från en form till en annan mellan successiva generationer.

Evolution och Partenogenes · Evolution och Sexuell förökning · Se mer »

Förlossning

Förlossning eller födsel är den process då en kvinna föder fram ett barn från livmodern och utgör avslutningen på en graviditet.

Förlossning och Partenogenes · Förlossning och Sexuell förökning · Se mer »

Fiskar

Fiskar (Pisces) är en grupp vattenlevande ryggradsdjur med fenor, som indelas i benfiskar, broskfiskar och käklösa fiskar.

Fiskar och Partenogenes · Fiskar och Sexuell förökning · Se mer »

Foster

Foster, den ofödda avkomman hos däggdjur.

Foster och Partenogenes · Foster och Sexuell förökning · Se mer »

Genetisk rekombination

Thomas H Morgans illustration av överkorsning från 1916. Genetisk rekombination innebär att en del av en DNA-sträng byts ut mot en annan sträng eller tränger sig in i en annan sekvens med DNA-kod.

Genetisk rekombination och Partenogenes · Genetisk rekombination och Sexuell förökning · Se mer »

Genom

Genom eller arvsmassa är inom genetiken beteckningen på en organisms samtliga gener.

Genom och Partenogenes · Genom och Sexuell förökning · Se mer »

Kön

Olika typer av kromosombaserade könsbestämningssystem. Kön är en beteckning som används för att bland arter som fortplantas genom sexuell förökning skilja på individer beroende på vilken typ av könsceller de producerar.

Kön och Partenogenes · Kön och Sexuell förökning · Se mer »

Kromosom

'''Skiss över en eukaryotisk kromosom i metafas'''(1) Kromatid - en av de två identiska delarna av kromosomen(2) Centromer - den punkt där kromatiderna sitter ihop(3) Kort arm, p-arm(4) Lång arm, q-arm mus.''' Här har DNA färgats blått. De tydligt åtskilda kromosomområdena för kromosom 2 (röd) och kromosom 9 (grön) har gjorts synliga med fluorescerande ljus. En kromosom är en struktur i cellen i vilken hela eller delar av genomet (arvsmassan) finns.

Kromosom och Partenogenes · Kromosom och Sexuell förökning · Se mer »

Meios

Faserna i meiosen. Meios (grekiska μείωσις, meiosis, ”minskning”, ”avtagande”) eller reduktionsdelning är den celldelning som sker när det bildas könsceller eller sporer.

Meios och Partenogenes · Meios och Sexuell förökning · Se mer »

Naturligt urval

Det naturliga urvalet är en delprocess i evolutionen.

Naturligt urval och Partenogenes · Naturligt urval och Sexuell förökning · Se mer »

Parasitism

Parasitism är ett förhållande mellan organismer där den ena organismen, parasiten, utnyttjar värdorganismen för egen vinning på ett sätt som skadar värdorganismen och drar näring ifrån organismen.

Parasitism och Partenogenes · Parasitism och Sexuell förökning · Se mer »

Ploiditet

Ploiditet betecknar antalet kromosomuppsättningar som ingår i en cell.

Partenogenes och Ploiditet · Ploiditet och Sexuell förökning · Se mer »

Population

vitsippor. Population är inom biologin (framför allt ekologin) en grupp individer av en art som finns inom ett visst område vid en viss tid.

Partenogenes och Population · Population och Sexuell förökning · Se mer »

Sexuell förökning

Två flugor parar sig under flygning. Sexuell förökning eller könlig fortplantning är en livscykel som karakteriseras av växling mellan celler med enkel (haploid) och dubbel (diploid)) kromosomuppsättning. Celler med dubbel kromosomuppsättning kan delas upp i celler med enkel kromosomuppsättning i en process som kallas meios. Två celler med enkel kromosomuppsättning kan därefter förena sig till en cell med dubbel kromosomuppsättning i en process som kallas befruktning. Hos bland annat nästan alla djur och växter finns det två typer av cell med enkel kromosomuppsättning, hanliga hanliga och honliga. De honliga könscellerna kallas äggceller och är stora och orörliga. De hanliga kallas spermier hos djur, och spermatozoider hos växter och är små och rörliga. Nästan alla organismer som är tillräckligt stora för att ses med blotta ögat har sexuell förökning, även om vissa även kan föröka sig asexuellt. Det finns ett flertal olika system för sexuell förökning. Könsceller bildas hos diploida organismer (organismer med dubbel kromosomuppsättning) genom en särskild form av celldelning som benämnes reduktionsdelning eller meios. Den normala kromosomuppsättningen innebär att individen har dubbla upplagor av alla arvsanlag, ärvt från vardera föräldern. I meiosen bildas haploida celler, med enkel kromosomuppsättning. Hos haplonta organismer (organismer med enkel kromosomuppsättning) sker meiosen direkt efter att en zygot har bildats. Könscellerna bildas då direkt från den vuxna individen. Befruktning innebär att den hanliga könscellen för över sitt genetiska innehåll till ägget. Vanligen sker sexuell förökning genom korsbefruktning, vilket innebär att han- och honcell från olika individer smälter samman. Självbefruktning, att en individ kan befrukta sig själv, är ovanligt hos djur men förekommer hos plattmaskar, ledmaskar, och ibland hos daggmaskar. Hos växterna är självbefruktning vanligare, och förekommer bland annat hos en del gräs, korsblommiga växter och blåklockor. Den sexuella förökningen utvecklades senare i evolutionen än den asexuella. Utvecklingen av sexuell förökning är ett viktigt och förbryllande problem i modern evolutionsbiologi. Många grupper av organismer, framför allt de flesta djur och växter, förökar sig sexuellt. Utvecklingen av sexuell förökning innehåller två närstående, men ändå klart olika teman: dess ursprung och dess vidmakthållande. Men eftersom de befintliga hypoteserna om ursprunget är svåra att testa experimentellt, har det mesta av aktuell forskning varit inriktad på vidmakthållandet av sexuell reproduktion. Flera förklaringar har föreslagits av biologer, inklusive William D. Hamilton, Alexej Kondrasjov, George C. Williams, Harris Bernstein, Carol Bernstein, Michael M. Cox, Frederic A. Hopf och Richard E. Michod att förklara hur sexuell förökning vidmakthålls i ett stort antal olika nu levande organismarter. De första fossila bevisen på organismer som reproducerade sig sexuellt är på eukaryoter för någonting mellan 1,2 och 1 miljarder år sedan. Dess fördel framför asexuell förökning är möjligheten till korsbefruktning, som ger upphov till individer som är genetiskt olika föräldraorganismerna. Detta ger en större genetisk mångfald, och tillåter arter att förändras snabbare än enbart genom mutationer. Avkommans genuppsättning skiljer sig från föräldraorganismen, eftersom dessa slumpmässigt donerar halva sitt genom till var och en av könscellerna, genom en process som kallas meios. Dessa könsceller med halv genuppsättning möts sedan och smälts samman, för att producera en ny individ med en helt ny genuppsättning.

Partenogenes och Sexuell förökning · Sexuell förökning och Sexuell förökning · Se mer »