Snabbare tillgång än webbläsare!
33 relationer: Are, Asar, Draug, Fornnordisk religion, Garm (mytologi), Gimle, Gjallarbron, Gjöll, Gnipahålan, Hakarps socken, Hel (gudinna), Hellblade: Senua's Sacrifice, Helskor, Helvete, Idun, Inferno (musikfestival), Lævateinn, Livet efter detta, Månegarm, Modgunn, Nastrand, Nekromant, Nidhögg, Nifelheim, Nordisk mytologi, Secret of the Runes, Skeppssättning, Slid (mytologi), Underjorden, Vadgelmer, Valhall, Valhalla Rising, Vån (mytologi).
Are
Are eller Ari är ett fornnordiskt mansnamn som betyder 'örn'.
Ny!!: Helheim och Are · Se mer »
Asar
Asar (fornvästnordiska æsir, singularis maskulinum áss) är ett av tre gudasläkten i nordisk mytologi, där de övriga är vaner och alver.
Ny!!: Helheim och Asar · Se mer »
Draug
Draugen är inom nordisk mytologi dels en gravsatt död människa och dels en gengångare, vars kropp går igen.
Ny!!: Helheim och Draug · Se mer »
Fornnordisk religion
Solvagnen från Trundholm. Fornnordisk religion samlande benämning på de religionsformer under förkristen tid i Norden som det finns belägg för i arkeologiskt och skriftligt material.
Ny!!: Helheim och Fornnordisk religion · Se mer »
Garm (mytologi)
Hel med hunden Garm. Garm (norröna Garmr) är i Vǫluspá en hund eller varg som står bunden vid Gnipahålan, och vars skällande förebådar Ragnarök.
Ny!!: Helheim och Garm (mytologi) · Se mer »
Gimle
Gimle (norröna Gimlé) är i nordisk mytologi de sälla människornas boning efter Ragnarök.
Ny!!: Helheim och Gimle · Se mer »
Gjallarbron
”Eg hev gjengi Gjaddarbrui, ho æ både bratt og lei”. Illustration av Gerhard Munthe till ''Draumkvedet'' (1904). Gjallarbron (norröna Gjallarbrú: ”Gjölls bro” eller ”bron över floden Gjöll”) är i nordisk mytologi den bro, täckt med glänsande guld, som går över älven Gjöll och förbinder de levandes värld med dödsriket Hel.
Ny!!: Helheim och Gjallarbron · Se mer »
Gjöll
1.
Ny!!: Helheim och Gjöll · Se mer »
Gnipahålan
Gnipahålan (norröna: Gnipahellir) är i nordisk mytologi en grotta, som ofta har antagits vara ingången till dödsriket Hel.
Ny!!: Helheim och Gnipahålan · Se mer »
Hakarps socken
Hakarps socken i Småland ingick i Tveta härad, uppgick 1967 i Huskvarna stad och området ingår sedan 1971 i Jönköpings kommun i Jönköpings län och motsvarar från 2016 Hakarps distrikt.
Ny!!: Helheim och Hakarps socken · Se mer »
Hel (gudinna)
Garm. Hel (ungefär den som gömmer, fördolt, gömd) var i nordisk mytologi dödens gudinna, härskarinna i dödsriket Helheim eller bara Hel, beläget i Nifelheim, som av somliga anses som en motsats till Valhall.
Ny!!: Helheim och Hel (gudinna) · Se mer »
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice är ett fantasyactionäventyrsspel utvecklat och publicerat av den brittiska datorspelsutvecklaren Ninja Theory.
Ny!!: Helheim och Hellblade: Senua's Sacrifice · Se mer »
Helskor
Helskor (fornisländska helskór) är i den fornnordiska religionen särskilda skor som binds vid de dödas fötter, så att de ska klara av att gå den så kallade helvägen till Hel — de dödas rike.
Ny!!: Helheim och Helskor · Se mer »
Helvete
Medeltida framställning av helvetet. Helvete av fornnordiskans hel, dödsrike, och vite, straff, är enligt många religioner den plats där döda människor lider evig fördömelse av onda gärningar och ont leverne under livstiden på jorden.
Ny!!: Helheim och Helvete · Se mer »
Idun
Illustration från 1920 Brage spelar harpa med Idun i bakgrunden. Målning av Nils Johan Olsson Blommér. Idun är i nordisk mytologi ungdomens och fruktbarhetens gudinna.
Ny!!: Helheim och Idun · Se mer »
Inferno (musikfestival)
Inferno är en årlig extreme metal-festival som arrangeras på Rockefeller Music Hall och John Dee Live Club i Oslo i Norge.
Ny!!: Helheim och Inferno (musikfestival) · Se mer »
Lævateinn
Lævateinn är ett magiskt vapen som omtalas i eddadikten Fjölsvinnsmál.
Ny!!: Helheim och Lævateinn · Se mer »
Livet efter detta
forntida egyptiska religionen. Livet efter detta eller livet efter döden är ett koncept som beskrivs i alla religiösa kulter, naturreligioner och hos de stora världsreligionerna.
Ny!!: Helheim och Livet efter detta · Se mer »
Månegarm
Månegarm (fornnordiska Mánagarm) är i nordisk mytologi en varg som lever i Järnskogen.
Ny!!: Helheim och Månegarm · Se mer »
Modgunn
Modgunn eller Modgud (Móðguðr: “krigstrött” (?)Lindow (2001), sid 232.) är enligt Snorre Sturlasson den mö som bevakar Gjallarbron över Gjöll, som är gränsflod till dödsriket Hel.
Ny!!: Helheim och Modgunn · Se mer »
Nastrand
Nastrand (isländska: Náströnd, ”likstrand”) är i nordisk mytologi en strand i Hel, de dödas rike, norr om bergskedjan Nidafjällen.
Ny!!: Helheim och Nastrand · Se mer »
Nekromant
En nekromant (vardaglig form: nekromantiker) är någon som ägnar sig åt nekromanti (från grekiska νεκρομαντεία nekromanteia, ’dödssiande’, sammansatt av nekrós ("död") och manteía ("spådom", "förutsägelse"). Det var ursprungligen en schaman eller andebesvärjare som söker kontakt med de dödas andar för att få kunskap om framtiden eller något annat som endast de döda antas känna till. På engelska blev necromancer en synonym för en ondskefull trollkarl, varifrån ordet har kommit in i fantasylitteraturen, där nekromanter ofta förekommer och är magiker som styr och behärskar den döda vävnadens användningsområden. Nekromanti är känt från hela jorden i alla möjliga former. I det forntida Egypten med dess rikt utvecklade dödskult spelade nekromantin en underordnad roll, då man ansåg att det fanns oöverstigligt motsatsförhållande mellan levande och döda. Hos de semitiska folken stod däremot nekromantin högt. Ett känt exempel från Bibeln är när Saul besöker andebesvärjerskan i Endor, som för kungen frambesvärjer den döde Samuels ande. Den initierade nekromantin stod dock högst i Grekland, där den under hellenistisk tid utvecklades till en av ett fåtal behärskad lärdomsgren. Den sammanblandades här med den redan i Babylonien efter astrologiska principer bedrivna demonbesvärjelsen, vilken senare komma att utgöra ett viktigt drag i medeltidens lärda svartkonst, som i sin tur fick inflytande på senare tiders folkliga nekromantin, bland annat i fråga om den på marken eller kyrkgolvet uppritade cirkeln med planettecknen eller namnen i treenigheten, inom vilken nekromantikern ansågs oåtkomlig för den makt han frambesvärjde. Hos olika europeiska folk var dödskulten i äldre tid knuten till bestämda årsfester, och nekromantin har ofta förlagts till dessa. Hos keltiska folk var den annat förlagd till hösten, vilket påverkade uppkomsten av Alla helgons dag. Hos finsk-ugriska och slaviska folk pågick kyrkogårdsfesterna vissa dagar på våren, och hos germanska folk var julen den tid då de döda ansågs kunna besöka de levandes värld. Själve Oden är en nekromant (och julens specielle gud) och berättar i "Hávamál" om en runbesvärjelse som låter honom tala med de döda. I "Balders Drömmar" rider Oden till Hel där han manar fram en död völva för att få information om framtiden och enligt Snorre Sturlasson ska Oden ha kallats "Draugadróttinn": De Odödas Härskare. Bland de många metoder för nekromanti som förekommit i svensk folktro finns att koka en, på kyrkogården framgrävd, dödskalle i gröt, varvid man ansett sig kunna kalla den döde till sig. Gustaf von Düben beskrev i Om Lappland och lapparne 1873 hur andetalare kommunicerar med de döda medan en nåjd samtidigt trummar på sin trumma. Även i småländsk folktro omtalas på 1800-talet hur man använde en trumma för att söka kontakt med de dödas andar. Även Emanuel Swedenborg kan betraktas som nekromantiker. För modernare försök att kommunicera med de döda brukar i stället begreppet spiritism användas. Från början anses det vara en form av spådom, genom vilken de döda kontaktas för att ge svar. Mycket likt de medium och synska personer man lätt ser i TV-serier även nu. Det finns även de som trots sin fromma kristna tro har sett eller åtminstone säger att de har sett nekromanter utföra sina ritualer. Bland dessa är då likvakan en vanlig företeelse. Då gräver nekromanten upp ett flertal döda kroppar och med hjälp av besvärjelser väcker de denna till liv. Nekromanter förekommer ofta i vissa typer av rollspel och filmer. Ordet nekromant används i allmänhet ej längre i svenska språket.
Ny!!: Helheim och Nekromant · Se mer »
Nidhögg
Nidhögg gnager på Yggdrasils rötter i denna illustration från en isländsk skrift från 1700-talet. Nidhögg. Skulptur i björk av Sebastian Rubach Swande Nidhögg eller Nidhugg (Isländska Níðhöggr, av nid och höggr, "hugg") är i nordisk mytologi en drake som lever vid Yggdrasils rötter intill älven Vergelmer och gnager på dess rötter.
Ny!!: Helheim och Nidhögg · Se mer »
Nifelheim
Ett försök att illustrera den fornnordiska kosmogonin av Henry Wheaton (1831). Nifelheim ses längst ned på bilden. Nifelheim (eller Nivelhem, ”den dimhöljda världen”) är i nordisk mytologi namnet på ett mytologiskt isrike i norr.
Ny!!: Helheim och Nifelheim · Se mer »
Nordisk mytologi
Tor med sin hammare. Nordisk mytologi är den samling myter som fanns i Norden under förkristen tid, ofta starkt förknippade med vikingatiden.
Ny!!: Helheim och Nordisk mytologi · Se mer »
Secret of the Runes
Secret of the Runes är ett studioalbum av den svenska metalgruppen Therion som släpptes 2001.
Ny!!: Helheim och Secret of the Runes · Se mer »
Skeppssättning
Skeppssättningen Tjelvars grav på Gotland, daterad till bronsålder. Ale stenar, Sveriges största skeppssättning, daterad till vendeltiden. Mjösjöns skeppssättning i Yttertavle, Umeå En skeppssättning (ibland ett stenskepp) är en stenkrets med den spetsovala formen av ett skepp.
Ny!!: Helheim och Skeppssättning · Se mer »
Slid (mytologi)
Slid (Slíð eller Slíðr: "farlig") är en av underjordens floder i nordisk mytologi.
Ny!!: Helheim och Slid (mytologi) · Se mer »
Underjorden
Underjorden är allt som finns under markytan.
Ny!!: Helheim och Underjorden · Se mer »
Vadgelmer
Vadgelmer eller Vadgelme (fornvästnordiska Vaðgelmir) är en underjordisk älv i nordisk mytologi.
Ny!!: Helheim och Vadgelmer · Se mer »
Valhall
isländsk handskrift från 1600-talet. I porten syns väktaren Heimdall. Valhall (fornnordiska: Valhǫll, "de stupade krigarnas hall", under romantiken även Valhalla) är i nordisk mytologi guden Odens och de fallna krigarnas, enhärjarnas, boning i Asgård.
Ny!!: Helheim och Valhall · Se mer »
Valhalla Rising
Valhalla Rising är en dansk-brittisk vikingafilm från 2009 regisserad av Nicolas Winding Refn.
Ny!!: Helheim och Valhalla Rising · Se mer »
Vån (mytologi)
Vån (fornvästnordiska Ván, Vón eller Vǫ́n) är en älv i nordisk mytologi.
Ny!!: Helheim och Vån (mytologi) · Se mer »
