Snabbare tillgång än webbläsare!
28 relationer: Aleksej Kuropatkin, Alexander II (påve), Beatrix av Lothringen, Benedictus X, Celibat, Ealdred, Gregorius VII, Gustaf Mannerheim, Honorius II (motpåve), Kyrkostaten, Lista över påvar, Monte Cassino, Nikolaus, Petrus Damiani, Politikåret 1917, Ragnar Thorén, Slaget vid Civitate, Stefan IX, Viktor III, 1010, 1010-talet, 1058, 1059, 1060-talet, 1061, 27 juli, 5 april, 6 december.
Aleksej Kuropatkin
Aleksej Nikolajevitj Kuropatkin (ryska: Алексей Николаевич Куропаткин), född 29 mars (gamla stilen: 17 mars) 1848 i guvernementet Pskov, död 16 januari 1925 i byn Sjemsurnino, guvernementet Pskov, var en rysk general.
Ny!!: Nicolaus II och Aleksej Kuropatkin · Se mer »
Alexander II (påve)
Alexander II, född Anselmo di Baggio i Baggio, Milano, död 21 april 1073, var påve från den 30 september 1061 till sin död, 21 april 1073.
Ny!!: Nicolaus II och Alexander II (påve) · Se mer »
Beatrix av Lothringen
Beatrix av Lothringen, född 1020 i Lothringen, död 18 april 1076 i Pisa, var markgrevinna av Toscana som gift med markgreve Bonifatius III av Toscana, och Toscanas regent mellan 1052 och 1076 som förmyndarregent och sedan samregent med sin dotter Matilda av Toscana.
Ny!!: Nicolaus II och Beatrix av Lothringen · Se mer »
Benedictus X
Benedictus X, född Johannes Mincius, italienska Giovanni Mincio, död efter 1073, var motpåve från 5 april 1058 till 24 januari 1059.
Ny!!: Nicolaus II och Benedictus X · Se mer »
Celibat
Celibat (av latin caelebs, "ogift") är ett livsval bestående av totalt avstående från giftermål samt sexuellt umgänge.
Ny!!: Nicolaus II och Celibat · Se mer »
Ealdred
Ealdred eller Aldred, död 11 september 1069 i York i England, var abbot av Tavistock, biskop av Worcester och ärkebiskop av York i anglosaxiska England.
Ny!!: Nicolaus II och Ealdred · Se mer »
Gregorius VII
Gregorius VII, ursprungligen Hildebrand av Sovana (italienska: Ildebrando da Soana), född omkring 1020 i Toscana, Italien, död 25 maj 1085 i Salerno, var påve från den 22 april 1073 till sin död 1085.
Ny!!: Nicolaus II och Gregorius VII · Se mer »
Gustaf Mannerheim
Carl Gustaf Emil Mannerheim, född 4 juni 1867 på Villnäs slott i Egentliga Finland, död 27 januari 1951 i Lausanne i Schweiz, var en finlandssvensk friherre, militärofficer och statsman. Han är den ende som innehaft titeln marskalk av Finland. Han är främst känd för sin ledande roll under vinterkriget och fortsättningskriget, men hade därtill ett avgörande inflytande på genomförandet av Finlands självständighet, finska inbördeskriget, dess politiska orientering mot övriga Norden och stadfästandet av Finlands regeringsform från 1919. 53 år efter sin död röstades han fram som den främste finländaren genom tiderna. Före 1917 var det som då kallades Storfurstendömet Finland en autonom del av det ryska imperiet, och Mannerheim gjorde karriär i den kejserliga ryska armén. Han hade en framträdande plats vid ceremonierna för kejsar Nikolaus II:s kröning 1896 och hade senare flera privata möten med kejsaren. Han tjänstgjorde i det rysk-japanska kriget och även på östfronten under första världskriget. 1917 utnämndes han till generallöjtnant. Efter den bolsjevikiska revolutionen i november 1917 i Ryssland förklarade Finland sin självständighet den 6 december samma år – men blev snart indraget i finska inbördeskriget 1918, mellan de probolsjevikiska ”röda” och de ”vita”, som de trupper som leddes av Finlands senat, understödda av trupper från tyska riket kallades. En finsk delegation utsåg Mannerheim till militär chef för de vita i januari 1918, och han ledde dem till seger och höll en triumfartad segerparad i Helsingfors i maj. Efter att ha tillbringat en tid utomlands bjöds han tillbaka till Finland för att tjänstgöra som landets andre regent, eller statschef, från december 1918 till juli 1919. Trots att han var monarkist ratificerade han formellt Finlands republikanska grundlag. Han ställde sedan upp mot Kaarlo Juho Ståhlberg i det första finska presidentvalet 1919, men förlorade och lämnade politiken. Mannerheim var med och grundade Mannerheims förbund för barnskydd 1920 och ledde Finlands Röda Kors från 1922 till sin död. Han fick åter en central roll i den nationella försvarspolitiken när president Svinhufvud 1931 utsåg honom till ordförande för Finlands försvarsråd, med uppgift att förbereda ett eventuellt krig mot Sovjetunionen. Man kom också överens om att han tillfälligt skulle ta över rollen som överbefälhavare för landets väpnade styrkor från presidenten om det skulle bli krig. Sedan Sovjetunionen hade invaderat Finland i november 1939, i det som blev vinterkriget, ersatte Mannerheim president Kyösti Kallio som överbefälhavare, och innehade posten även under fortsättningskriget som utbröt året efter vinterkrigets slut. Han blev en enande symbol för krigsansträngningen och en del av landets ledning. Han deltog personligen i planeringen av Operation Barbarossa och ledde de finska försvarsstyrkorna i en invasion av Sovjetunionen parallellt med Nazityskland. Det blev känt som fortsättningskriget (1941–1944). 1944, när utsikterna för att Nazityskland skulle lida nederlag i andra världskriget sågs som uppenbara, avgick president Risto Ryti sedan ett vapenstillestånd med Sovjetunionen hade säkrats och därefter utsågs Mannerheim av riksdagen till Finlands president. Han övervakade fredsförhandlingarna med Sovjetunionen och Storbritannien. På grund av dålig hälsa avgick Mannerheim från presidentposten 1946 och tillbringade en stor del av sitt återstående liv på ett sanatorium i Schweiz, där han skrev sina memoarer och dog 1951 i Lausanne i Schweiz. Mannerheim dog den 27 januari 1951 på (Lausannes universitetssjukhus i Lausanne, Schweiz. Han begravdes 4 februari 1951 på Sandudds begravningsplats i Helsingfors med statsbegravning med fulla militära hedersbetygelser.
Ny!!: Nicolaus II och Gustaf Mannerheim · Se mer »
Honorius II (motpåve)
Honorius II, född Petrus Cadalus cirka 1010 nära Verona, död 1072 i Parma, var motpåve i Romersk-katolska kyrkan från den 28 oktober 1061 till 31 maj 1064.
Ny!!: Nicolaus II och Honorius II (motpåve) · Se mer »
Kyrkostaten
Kyrkostaten (på latin: Patrimonium Petri, på italienska: Stato della Chiesa, Stato pontificio, Stato romano) var den världsliga stat som påven styrde över 752 till 1870.
Ny!!: Nicolaus II och Kyrkostaten · Se mer »
Lista över påvar
Tavla över de påvar som har blivit begravda i Peterskyrkan. Lista över påvar är en kronologisk uppställning över de män som av Romersk-katolska kyrkan har valts till påve (eller biskop av Rom).
Ny!!: Nicolaus II och Lista över påvar · Se mer »
Monte Cassino
Klostret på Monte Cassino Klosterkyrkan Monte Cassino är ett kloster i regionen Lazio i Italien, ett par kilometer väster om staden Cassino, och cirka 130 kilometer söder om Rom.
Ny!!: Nicolaus II och Monte Cassino · Se mer »
Nikolaus
Nikolaus (Nicolaus, Nicholaus, Nickolaus, Nicolas, Nicholas, Nikolas, Nickolas, Necklas, Nikolaj) är ett från början romerskt egennamn och mansnamn med grekiskt ursprung.
Ny!!: Nicolaus II och Nikolaus · Se mer »
Petrus Damiani
Petrus Damiani, född 1007 i Ravenna, Italien, död 22 februari 1072 i Faenza, Italien, var en italiensk kardinalbiskop, klosterreformator och diplomat.
Ny!!: Nicolaus II och Petrus Damiani · Se mer »
Politikåret 1917
Ingen beskrivning.
Ny!!: Nicolaus II och Politikåret 1917 · Se mer »
Ragnar Thorén
Ragnar Vilhelm Adalgot Thorén, född 23 juli 1895 i Jönköping, död 2 januari 1992 på Lidingö, var en svensk militär, diplomat, fotograf och polarforskare.
Ny!!: Nicolaus II och Ragnar Thorén · Se mer »
Slaget vid Civitate
Slaget vid Civitate, även känt som Slaget vid Civitella del Fortore utkämpades den 10 juni 1053 i Syditalien, mellan italo-normanderna, ledda av greven av Apulien Humfred av Hauteville, och en schwabisk-italiensk-lombardisk armé, organiserad av påve Leo IX som på slagfältet leddes av Gerard, hertig av Lorraine, och Rudolf, furste av Benevento.
Ny!!: Nicolaus II och Slaget vid Civitate · Se mer »
Stefan IX
Stefan IX (känd som Stefan X från 1500-talet till 1960), född Frédéric Gozzelon de Lorraine cirka 1020 i Lorraine, död 29 mars 1058 i Florens, var påve från 3 augusti 1057 till sin död.
Ny!!: Nicolaus II och Stefan IX · Se mer »
Viktor III
Viktor III, född Dauferius 1027 i Benevento, död 16 september 1087 i Monte Cassino, var påve från den 24 maj 1086 till sin död den 16 september 1087.
Ny!!: Nicolaus II och Viktor III · Se mer »
1010
1010 (MX) var ett normalår som började en söndag i den julianska kalendern.
Ny!!: Nicolaus II och 1010 · Se mer »
1010-talet
Ingen beskrivning.
Ny!!: Nicolaus II och 1010-talet · Se mer »
1058
1058 (MLVIII) var ett normalår som började en torsdag i den julianska kalendern.
Ny!!: Nicolaus II och 1058 · Se mer »
1059
1059 (MLIX) var ett normalår som började en fredag i den julianska kalendern.
Ny!!: Nicolaus II och 1059 · Se mer »
1060-talet
Ingen beskrivning.
Ny!!: Nicolaus II och 1060-talet · Se mer »
1061
1061 (MLXI) var ett normalår som började en måndag i den julianska kalendern.
Ny!!: Nicolaus II och 1061 · Se mer »
27 juli
27 juli är den 208:e dagen på året i den gregorianska kalendern (209:e under skottår).
Ny!!: Nicolaus II och 27 juli · Se mer »
5 april
5 april är den 95:e dagen på året i den gregorianska kalendern (96:e under skottår).
Ny!!: Nicolaus II och 5 april · Se mer »
6 december
6 december är den 340:e dagen på året i den gregorianska kalendern (341:a under skottår).
Ny!!: Nicolaus II och 6 december · Se mer »
Omdirigerar här:
Gerard av Burgund, Nicolas II, Nicolaus 02, Nikolaus II.
