Innehållsförteckning
13 relationer: Actio, Aristoteles, Cicero, Delectare, Dispositio, Docere, Elocutio, Ethos, Inventio, Logos, Memoria, Patos, Retorik.
Actio
Actio (latin framförande).
Aristoteles
Aristoteles (grekiska: Ἀριστοτέλης, Aristotélēs), född 384 f.Kr. i Stageira på halvön Chalkidike, död år 322 f.Kr. i Chalkis, var en grekisk filosof och astronom.
Cicero
Den unge Cicero, målning av Vincenzo Foppa. 350px Marcus Tullius Cicero, ibland endast Cicero (uttalas på antikt latin), född 3 januari 106 f.Kr. i Arpinum (nuvarande Arpino), död 7 december 43 f.Kr. i Formiae (dagens Formia), Lazio, var en romersk retor, författare och politiker.
Delectare
Delectare (latin för att glädjas) innebär att väcka känslor av välbehag hos sin publik för att de skall bli välvilligt inställda att lyssna samt att bli mottagbara för övertalning.
Dispositio
Dispositio är ett retoriskt begrepp som används om talarens sätt att ordna stoffet i sitt tal.
Docere
Docere är ett medel inom retoriken som talare behöver för att övertyga sin publik.
Elocutio
Elocutio (latin) är den del av retorikens delar, partes, där talaren klär saken i ord.
Ethos
Ethos (grekiska ἔθος - etos, sed, lära), ibland benämnt etos, är ett begrepp inom retoriken som används för att definiera en talares trovärdighet.
Inventio
Inventio (Latin ”(Upp)finnande”) är ett begrepp inom retoriken för när talaren finner stoff för sitt tal.
Logos
Logos, grekiska λόγος, brukar oftast översättas med ord, men det har även många andra betydelser såsom princip, standard och logik.
Memoria
Memoria (latin minne) är den fjärde delen i retorikens parteslära, de övriga delarna är inventio, dispositio, elocutio och actio.
Patos
Patos (grekiska: πάϑος, páthos, "lidelse", "affekt"), ibland pathos, betyder att väcka eller visa känslor.
Retorik
En byst av Aristoteles. Retorik är läran om talekonsten, såväl i teorin som i praktiken, och den utvecklades under antiken på 400-talet f.Kr.

