Innehållsförteckning
10 relationer: Arachne, Distikon, Elegi (poesi), Eos, Erik Johan Stagnelius, Fryne, Grekisk mytologi, Poesi, Poet, Versmått.
Arachne
Minerva och Arachne. Arachne (även Arakne) är en figur i den grekiska mytologin.
Distikon
Distikon (av grek. di, dubbel; stichos, vers), är ett forngrekiskt versmått som består av två rader.
Elegi (poesi)
Elegi kommer från grekiskans ἐλεγεία (elegeia) som betyder "klagan".
Se Spindelen och Elegi (poesi)
Eos
Eos utgjutande morgondaggen i stjärnbesådd skrud. Efter antik vasbild. Eos är gryningens eller morgonrodnadens gudinna i grekisk mytologi och enligt denna är det hennes tårar som bildar daggen när de faller på jorden.
Erik Johan Stagnelius
Teckning av L G Malmberg, som tidigare antagits föreställa Stagnelius. Numera vet man att så inte är fallet. Bilden föreställer en okänd ung student, och först 50 år efter konstnärens död förklarades den föreställa Stagnelius. Kungliga biblioteket.
Se Spindelen och Erik Johan Stagnelius
Fryne
Colonna-Venus, antik kopia av Afrodite från Knidos av Praxiteles. Fryne (grekiska Φρύνη, latin Phryne), född cirka 371 f.Kr., död okänt år, var en berömd hetär i Antikens Grekland.
Grekisk mytologi
Den tre grekiska gudar som härskar över jordens tre riken: Zeus (himlen), Poseidon (hav) och Hades (underjorden). Teos (mindre gudar) är barn till dessa tre. Sköna Helena och kung Menelaos. Grekisk mytologi är en samling mytologiska berättelser som innefattar såväl svarssägner och skapelseberättelse, mytologiska beskrivningar av äldre historiska händelser som rent sagostoff.
Se Spindelen och Grekisk mytologi
Poesi
kinesiska poemet ''Quatrain på himmelsberget'', av Gaozong-kejsaren (songdynastin). Poesi är ett samlingsnamn för litterära texter som kännetecknas av estetiska uttrycksmedel såsom rytm, eufoni och språklig förtätning, vilket resulterar i en särpräglad grammatik, prosodi och typografi.
Poet
En poet eller poetissa (mindre använt), från grekiskans poiētēs, är en person som (regelbundet) skriver poesi.
Versmått
Versmått (ibland även versform eller diktform) kallas de regelbundna rytmiska mönster som finns i lyrik.

