Snabbare tillgång än webbläsare!
33 relationer: Alver, Asar, Östhammar, Bohuslän, Dalarna, Diser, Don (flod), Fjorgyn, Fjorgynn, Fornnordiska, Frej, Freja, Georges Dumézil, Heimdall, Heimskringla, Kvädet om Trym, Loketrätan, Nerthus, Njord, Nordisk mytologi, Poetiska Eddan, Sången om Vavtrudner, Snorre Sturlasson, Svarta havet, Torstuna härad, Uppland, Urindoeuropéer, Valans spådom, Vanakriget, Vanheim, Vanlande, Vansjö, Vansjön, Dalarna.
Alver
Alver eller alfer (fornisländska álfar, sing. álfr) är ett kollektiv övernaturliga väsen i nordisk mytologi.
Ny!!: Vaner och Alver · Se mer »
Asar
Asar (fornvästnordiska æsir, singularis maskulinum áss) är ett av tre gudasläkten i nordisk mytologi, där de övriga är vaner och alver.
Ny!!: Vaner och Asar · Se mer »
Östhammar
Östhammar är en tätort i Uppland samt centralort i Östhammars kommun, Uppsala län.
Ny!!: Vaner och Östhammar · Se mer »
Bohuslän
Bohuslän är Sveriges västligaste landskap och är beläget vid Skagerrak och norra delen av Kattegatt på västkusten.
Ny!!: Vaner och Bohuslän · Se mer »
Dalarna
Dalarnas landskapsflagga. Dalarnas läns flagga är likadan. Dalarnas äldsta sigill (från 1435) Dalarna (ålderdomligt: Dala hundare, Dalarne och Dalom, latin: Dalecarlia) är ett landskap i norra Svealands inland i mellersta Sverige.
Ny!!: Vaner och Dalarna · Se mer »
Diser
Den döende vikingahjälten Ragnar Lodbrok utbrast i ''Krákumál'': "diserna bjuder mig hem (till Valhall)". Detta är en avbildning av en kvinna som välkomnar Oden tillbaka till Valhall på Tjängvidestenen på Gotland. Diser (en dis (även disa) i obestämd singularform, disen (även disan) i bestämd singularform) var i nordisk mytologi en grupp kvinnliga gudaväsen.
Ny!!: Vaner och Diser · Se mer »
Don (flod)
Don är en flod i Ryssland.
Ny!!: Vaner och Don (flod) · Se mer »
Fjorgyn
Fjorgyn eller Jord, även Lödyn (Hjödyn), är i nordisk mytologi jordens asynja, en gudinna med dunkelt ursprung.
Ny!!: Vaner och Fjorgyn · Se mer »
Fjorgynn
Fjorgynn eller Fjörgynn var troligen en fruktbarhetsgud i nordisk mytologi.
Ny!!: Vaner och Fjorgynn · Se mer »
Fornnordiska
Krimgotiska (östgermanskt språk) Fornnordiska är en äldre term för det eller de germanska språk som talades i Norden runt vikingatiden (år 800–1200-talet).
Ny!!: Vaner och Fornnordiska · Se mer »
Frej
Statyett med tydlig fallos som anses föreställa Frej ("Rällinge-statyetten"). Daterad till 1000-talet, funnen i Rällinge i Sverige. Frej, Frö, hämtad 12 augusti 2008 eller Frey (isländska. Freyr, fornsvenska Frø) är en fruktbarhetsgud i nordisk mytologi.
Ny!!: Vaner och Frej · Se mer »
Freja
smycket Brisingamén till Freja. Målning av Nils Blommér från 1845. Freja (eller Fröja, hämtad 12 augusti 2008; ibland även Freyja på isländska och fornnordiska; Fröa i Svenska dialekter och Froya på färöiska) var en framträdande gudinna i nordisk mytologi.
Ny!!: Vaner och Freja · Se mer »
Georges Dumézil
Georges Dumézil, född 4 mars 1898 i Paris, död där 11 oktober 1986, var en fransk filolog och religionshistoriker som forskade om indoeuropéernas kultur och gemensamma begrepp hos vad han uppfattade som "arier".
Ny!!: Vaner och Georges Dumézil · Se mer »
Heimdall
''Heimdall öfverlämnar till Freya smycket Bryfing'', en målning av Nils Blommér från 1845 i vilken Freja mottar Brisingasmycket. isländskt 1700-talsmanuskript. Heimdall (av heim med betydelsen "värld" och dallr med betydelsen "blomstrande träd") räknas som en av asarna i nordisk mytologi trots att han inte ansågs vara son till Oden.
Ny!!: Vaner och Heimdall · Se mer »
Heimskringla
En sida ur ''Heimskringla'' Heimskringla är det vedertagna namnet på Snorre Sturlassons kungasagor, vilka behandlar den svenska ynglingaätten och norska kungar från Halvdan Svarte fram till och med Magnus Erlingsson.
Ny!!: Vaner och Heimskringla · Se mer »
Kvädet om Trym
Tor kläds till brud. "Tor såsom Freja". (Loke som tärna.) Etsning av Carl Larsson (1893) Trymskvädet eller Kvädet om Trym, fornvästnordiska Þrymskviða, är en dikt ur den Poetiska Eddan och finns bevarad i Codex Regius.
Ny!!: Vaner och Kvädet om Trym · Se mer »
Loketrätan
Loketrätan, fornvästnordiska Lokasenna, är en fornvästnordisk dikt i den poetiska Eddan som finns upptecknad i Codex Regius.
Ny!!: Vaner och Loketrätan · Se mer »
Nerthus
"Nerthus" av Emil Doepler. Nerthus (latinsk namnform, även Nertus) med de rekonstruerade senare nordiska namnformerna Njärd och När och den belagda Njǫrðr (Njord), se nedan) var en germansk moder- och fruktbarhetsgudinna. Enligt den romerske historikern Tacitus, som beskrev Nerthuskulten i sin bok Germania 98 e. Kr., hade Nerthus en av kor dragen processionsvagn, som förvarades i en helig lund på en ö i oceanen. Vagnen fick endast vidröras av prästen. När prästen märkte att gudinnan var närvarande i vagnen lät han den dras runt till olika orter av kor. På varje ort som vagnen besökte firades glädjefester. När allt var över fördes vagnen tillbaka till den heliga lunden där gudinnan och vagnen tvättades i en avsides belägen sjö. De slavar som hade tjänstgjort under processionerna och tvättningen offrades sedan i samma sjö. Under yngre bronsålder uppträdde avbildningar av kvinnor på hällristningar med en skålgrop mellan benen – något som vissa arkeologer menar kan symbolisera en könsmarkering eller en fruktbarhetssymbol, då menas att dessa kvinnofigurer kan ha varit prästinnor i en fruktbarhetskult i en tid då människorna tycks ha dyrkat en gudinna med halsring. Kvinnliga gudabilder försvinner under samma tid i hällristningsmaterialet. Detta kopplas samman med det Tacitus nämner: Nerthus, fruktbarhetsgudinnan, fick ej avbildas eller beskådas av folket. En gudom som ej får avbildas kan därför förklara en del av skålgroparnas symbolik. Arkeologen Bertil Almgren har också kopplat samman de många avbildningar av fotsulor som uppträder bland hällristningarna under yngre bronsålder med en kvinnlig fruktbarhetsgudinna av Nerthus' typ. Ett stöd för denna teori är att fotsulor och skålgropar ofta kombineras. Namnet Nerthus är språkligt detsamma som Njord, i fornnordisk mytologi en manlig gud i vanernas gudaskara. Könsväxlingen har vissa sökt förklara med att kulten berört ett gudapar som förenats i ett fruktbarhetsbefrämjande bröllop. Sydskandinaviska mossfynd tycks bekräfta förekomsten av sådana riter, med åtföljande offer. En enklare tolkning är att hon är Njords icke säkert namngivna syster Njärd, mor till deras gemensamma barn Frej och Freja. Inom ortnamnsforskningen anser enstaka forskare att ett flertal mycket gamla namn med former liknande framförallt När- härstammar från platser som haft någon form av bindning till modergudinnan När alternativt Njärd (eller Njord). Exempel på sådana ortnamn är Närtuna och Närlunda (se exempelvis Närlunda, Ekerö kommun.
Ny!!: Vaner och Nerthus · Se mer »
Njord
Njord vid havet Enkelt altare vid blot till Njord inom modern asatro. Njord ("kraft", "styrka"), fornvästnordiska Njǫrðr, är i nordisk mytologi en av vanerna.
Ny!!: Vaner och Njord · Se mer »
Nordisk mytologi
Tor med sin hammare. Nordisk mytologi är den samling myter som fanns i Norden under förkristen tid, ofta starkt förknippade med vikingatiden.
Ny!!: Vaner och Nordisk mytologi · Se mer »
Poetiska Eddan
Den poetiska Eddan är en samling nordiska kväden och verser med gudomliga och mytologiska motiv.
Ny!!: Vaner och Poetiska Eddan · Se mer »
Sången om Vavtrudner
Sången om Vavtrudner eller Vaftrudnesmål, fornvästnordiska Vafþrúðnismál, är ett kväde i den Poetiska Eddan som handlar om en visdomstävlan mellan asaguden Oden och jätten Vavtrudner.
Ny!!: Vaner och Sången om Vavtrudner · Se mer »
Snorre Sturlasson
Utomhusbadet Snorralaug på gården Reykholt. Tunneln mellan boningshus och badet underlättade att ta sig till det varma badet vintertid, och kunde också tjäna som nödutgång, vid överfall. Enligt legenden ledde tunneln till den källare där Snorre dödades. 1900-tals målning som framställer Alltinget. Den yngre Eddan, också kallad Snorre-Eddan, från en isländsk handskrift från 1666. Titelsidan visar Oden, Hugin, Munin, Heimdall, Sleipner och andra från nordisk mytologi. Snorri Sturluson av Christian Krogh. Sturlungasagan. Konungariket Norge 1265. Snorre Sturlasson (en svensk namnform för fornnordiska och isländska Snorri Sturluson), född omkring 1179, död 23 september 1241, var en isländsk adelsman, hövding, lagman, politiker, historiker, författare och skald.
Ny!!: Vaner och Snorre Sturlasson · Se mer »
Svarta havet
Svarta havet är ett bihav till Medelhavet, beläget mellan sydöstra Europa och Mindre Asien.
Ny!!: Vaner och Svarta havet · Se mer »
Torstuna härad
Torstuna härad var ett härad i västra Uppland.
Ny!!: Vaner och Torstuna härad · Se mer »
Uppland
Uppland (traditionellt stavat Upland) är ett landskap i östra Svealand i Sverige.
Ny!!: Vaner och Uppland · Se mer »
Urindoeuropéer
Urindoeuropéer eller protoindoeuropéer (PIE) är de tänkta talarna av det urindoeuropeiska språket.
Ny!!: Vaner och Urindoeuropéer · Se mer »
Valans spådom
Völvan från Völuspá. Färöiskt frimärke föreställande Völvan. Valans spådom, Völuspá, fornnordiska Vǫluspá, "Völvans spådom", är den så kallade Poetiska Eddans (Codex Regius) första och i de flesta avseenden även förnämsta dikt.
Ny!!: Vaner och Valans spådom · Se mer »
Vanakriget
Oden kastar sitt spjut mot vanerna, illustration av Lorenz Frølich (1895) Vanakriget var i nordisk mytologi ett krig mellan asar och vaner, vilket hade utspelat sig i en dunkel forntid.
Ny!!: Vaner och Vanakriget · Se mer »
Vanheim
I nordisk mytologi var Vanhem (”vanernas hem, värld”) vanernas land/hemvist.
Ny!!: Vaner och Vanheim · Se mer »
Vanlande
Vanlande eller Vanland (fornvästnordiska Vanlandi) var enligt Snorre Sturlasson kung av Svitjod av Ynglingaätten och satt i Uppsala.
Ny!!: Vaner och Vanlande · Se mer »
Vansjö
Vansjö är en by i nordöstra Västerlövsta socken i Heby kommun.
Ny!!: Vaner och Vansjö · Se mer »
Vansjön, Dalarna
Vansjön är en sjö i Avesta kommun i Dalarna och ingår i. Sjön har en area på kvadratkilometer och ligger meter över havet.
Ny!!: Vaner och Vansjön, Dalarna · Se mer »
